Bees Knees

Uttrycket "the bee’s knees" var 1920-talsslang för något utsökt, ungefär som "toppen" – ett av flera djurbaserade uttryck som var på modet just då. Att drinken heter så placerar den alltså i samma årtionde som förbudstiden, men säger ingenting om vem som gjorde den.

Den mest citerade upphovspersonen är Frank Meier, bartender på Ritz i Paris, som har ett Bee’s Knees-recept i The Artistry of Mixing Drinks från 1936. Andra källor pekar på Margaret Brown – "the Unsinkable Molly Brown" av Titanic-berömmelse – som enligt en spridd men obelagd historia ska ha spridit drinken i Paris under samma period. Ingen av kopplingarna är dokumenterad på ett sätt som håller.

Den vanligaste förklaringen till varför drinken finns är att honung och citron döljer smaken av illegalt bränd gin. Det låter övertygande och upprepas överallt, men det är en efterhandsförklaring som gäller nästan varje sur cocktail från perioden. Att honung var lättare att få tag på än socker under kriget före förbudstiden är en minst lika rimlig delförklaring.

En detalj förvånar många: IBA:s officiella specifikation innehåller apelsinjuice vid sidan av citronen. Den hemmaversion som cirkulerar mest – bara gin, honungslag och citron – är alltså inte den officiella, utan en förenkling. Båda är goda, men apelsinen rundar av honungens sötma märkbart.