Mojito

Mojitons äldsta släkting kallades El Draque och beskrivs i kubanska källor redan på 1500-talet: sockerrörssprit, lime, socker och mynta, blandat mer som medicin än som njutning. Namnet syftar på Francis Drake, vars besättning enligt traditionen använde blandningen mot skörbjugg och magsjuka under en räd mot Havanna 1586. Hur mycket av den historien som är dokumentation och hur mycket som är efterhandskonstruktion går inte att avgöra – den återges ofta som fakta men vilar på tunna källor.

Det som däremot är säkert är att drinken fick sin nuvarande form när kubansk rom blev lätt och filtrerad i slutet av 1800-talet. Don Facundo Bacardís destillat gjorde det möjligt att blanda en romdrink som var frisk snarare än tung, och sodavatten fanns numera i varje bar.

Under den amerikanska förbudstiden blev Havanna helgdestination för törstiga amerikaner, och Mojiton en av de drinkar de tog med sig hem i minnet. Baren La Bodeguita del Medio har sedan dess byggt hela sitt rykte på drinken – och på en skylt där Ernest Hemingway påstås ha skrivit att han drack sin Mojito just där. Signaturens äkthet har ifrågasatts av flera Hemingwayforskare, och de flesta bedömare betraktar den i dag som marknadsföring snarare än källa.