Rabarbercollins

Rabarbercollins har ingen enskild upphovsman och inget dokumenterat födelseår. Den är en av många nordiska drinkar som växt fram ur en självklar idé – byt sockerlagen i en collins mot en sirap på en råvara som redan finns i trädgården – och som därför uppstått parallellt på många håll utan att någon kan göra anspråk på den. Att peka ut en bar eller ett årtal hade varit att hitta på.

Råvaran har däremot en historia som går att belägga. Rabarber kom till Sverige på 1700-talet, och den kom inte som mat utan som medicinalväxt. Det var roten man var ute efter: torkad rabarberrot hade importerats till Europa från Asien i århundraden som ett dyrt laxermedel, och intresset för att odla växten på hemmaplan handlade om att slippa importen. Att stjälkarna gick att äta var länge en bisak.

Först under 1800-talet blev rabarberstjälken allmän mat i Sverige, och då gick det fort. Växten är flerårig, tål vinter utan skötsel och kräver ingenting av den som odlar den. Den blev därmed trädgårdens första skörd på våren, långt före bären och månader före äpplena – i ett kök som annars levde på rotfrukter och konserver var det en påtaglig sak.

Den positionen har rabarbern kvar, och den förklarar varför drinken hör hemma i maj och juni. En collins på rabarbersirap är helt enkelt det första man kan blanda av årets egen skörd.