John Collins

Namnet John Collins är äldre än drinken som serveras under det i dag. Traditionen härleder det till en kypare vid namn John Collins på Limmer’s Hotel i London under första hälften av 1800-talet, som ska ha serverat en long drink av genever eller gin, citron, socker och sodavatten. Uppgiften bygger på visor och memoarer snarare än på bevarade recept, så den ska läsas som troligen sann men inte belagd.

När drinken senare gjordes på Old Tom-gin, en sötad ginstil, kom namnet Tom Collins att fästa vid ginversionen. Därefter uppstod den förvirring som fortfarande lever: i äldre amerikanska barböcker kan John Collins betyda ginversionen med holländsk genever, medan den i modern amerikansk praxis nästan alltid betyder whiskeyversionen. Beställer du en John Collins i Sverige får du i regel bourbon.

Sortimentet i Collins-familjen växte kraftigt kring sekelskiftet 1900 och blev en egen rubrik i barböckerna – Pierre Collins med konjak, Pedro Collins med rom, Sandy Collins med skotsk whisky. De flesta av dessa namn har försvunnit, medan Tom och John blivit kvar.

Det höga, raka glaset kallas fortfarande collinsglas i barlitteraturen. Att en glasform bär drinkens namn säger något om hur spridd familjen var: formen var svaret på ett behov av att servera sur, söt och kolsyrad sprit i samma glas utan att drinken blev ljummen.