Hoppa till innehållet
Drinkguiden
Klassiker Stark

Monkey Gland

Gin och apelsin med en anisdoft under ytan

Monkey Gland är en av mellankrigstidens mest särpräglade gindrinkar: apelsinjuice och grenadin gör den fruktig och orangeröd, men det är den knappa skvätten absint som ger drinken dess egenart. Anisen ligger under fruktsötman som ett svalt drag och gör en annars enkel juicedrink oväntat komplicerad. Namnet, som är det första alla reagerar på, kommer från en samtida medicinsk modefluga och har ingenting med innehållet att göra.

Tid
5 min
Svårighet
Enkel
Styrka
ca 18%
Glas
Coupe
Monkey Gland i coupeglas, orangeröd drink med apelsinzest på kanten

Ingredienser

1 drink
Metod
Shakas
Glas
Coupe
Garnering
En apelsinzest vriden över ytan, och egentligen inget mer. Absinten kan uppfattas som medicinsk för den som inte väntar sig den, och apelsinoljan möter anisen i näsan och gör den till en krydda i stället för ett främmande inslag. Vrid zesten med skalsidan nedåt över drinken så att oljan verkligen träffar ytan – det är dofteffekten som gör jobbet här, inte den lilla skalbit som blir kvar på glaskanten.
Serverad volym
ca 11,7 cl
Standardglas
ca 1,4

Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.

Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.

Så blandar du den

  1. Kyl ett coupeglas i frysen medan du gör i ordning drinken.

  2. Pressa apelsinen färskt och sila bort fruktköttet.

  3. Häll gin, apelsinjuice och grenadin i shakern och tillsätt absinten droppvis – det ska bli ungefär en fjärdedels centiliter, inte mer.

  4. Fyll shakern med isbitar och shaka hårt i tio till tolv sekunder.

  5. Dubbelsila ned i det kylda glaset.

  6. Vrid en apelsinzest över ytan och kasta den, eller lägg den på kanten.

Tips

  • Mät absinten. En fri skvätt ur flaskan blir lätt en hel centiliter, och då förvandlas drinken från gin med anisdoft till anis med lite gin i.
  • Har du inget mått för så små mängder: skölj glaset med absint, häll ut överskottet och sila drinken i det. Effekten blir snarlik och risken att ta i försvinner.
  • Ta en tydlig London dry. Enbären behöver hörsyta mot både apelsin och anis, och en mjuk, blommig gin försvinner spårlöst i den här drinken.
  • Blodapelsin under vintersäsong gör drinken djupare i färgen och något syrligare, vilket klär grenadinen. Sila noga, blodapelsin har mer fruktkött.

Vanliga misstag

  • För mycket absint. Det är det enda felet som gör drinken direkt oaptitlig, och det räcker med en dubbelt så stor skvätt som receptet anger.
  • Att tro att grenadinen kan ersättas med sockerlag. Granatäpplets syrlighet är det som binder ihop apelsinen med anisen; med rent socker faller drinken isär i två smaker som inte möts.
  • Apelsinjuice från kartong. Den är söt och kokt i tonen, och eftersom apelsinen står för hela drinkens fruktsida syns bristen omedelbart.
  • Att shaka för kort. Absinten är en liten volym med hög alkoholhalt och behöver riktig omrörning för att fördela sig, annars kommer den i klumpar i enstaka klunkar.

Smakprofil

Sötma
3/5
Syra
3/5
Beska
1/5
Fyllighet
2/5
Krydda
2/5

apelsinanisenbärgranatäpple

Glaset

Coupe, cirka 18 cl. Grund skål på fot. Lättare att bära utan spill än ett martiniglas och betydligt vackrare.

Garnering: En apelsinzest vriden över ytan, och egentligen inget mer. Absinten kan uppfattas som medicinsk för den som inte väntar sig den, och apelsinoljan möter anisen i näsan och gör den till en krydda i stället för ett främmande inslag. Vrid zesten med skalsidan nedåt över drinken så att oljan verkligen träffar ytan – det är dofteffekten som gör jobbet här, inte den lilla skalbit som blir kvar på glaskanten.

Läs mer om glas och utrustning

Ursprung och historia

Harry’s New York Bar, Paris, Frankrike · omkring 1923

Drinken tillskrivs Harry MacElhone på Harry’s New York Bar i Paris, omkring 1923. Baren var under förbudstiden en av Europas mest amerikanska adresser: en samlingsplats för utvandrade amerikaner i Paris och en av de platser där amerikansk barkultur levde vidare medan den var förbjuden hemma. MacElhone gav dessutom ut sina recept i tryck, vilket är en viktig anledning till att just hans drinkar går att belägga – många amerikanska recept från perioden överlevde bara i europeiska barböcker.

Namnet syftar på Serge Voronoff, en rysk-fransk kirurg som på 1920-talet blev internationellt känd för att transplantera vävnad från apkörtlar in i människor som en påstådd föryngringskur. Metoden var samtida stor nyhet och samtidigt hårt kritiserad; den saknade vetenskapligt stöd och dömdes senare ut helt. Drinken är alltså uppkallad efter dagens mest omtalade rubrik, ungefär som en bar i dag kan sätta ett internetfenomen på menyn.

Vem som faktiskt först blandade den är inte helt oomtvistat. Namnet MacElhone är det som återkommer i litteraturen, men flera Parisbarer på 1920-talet gjorde anspråk på tidens uppmärksammade drinkar, och det finns uppgifter som pekar mot andra barer i staden. Årtalet 1923 bör läsas som ungefärligt.

Recepten skiljer sig åt i en detalj som ändrar drinken märkbart: äldre versioner anger ibland Bénédictine i stället för absint. Absintvarianten är den som blivit standard, och det är den som ger drinken den anisiga skärpa som gör den värd att blanda i dag.

Vanliga frågor om Monkey Gland

Varför heter drinken Monkey Gland?

Efter kirurgen Serge Voronoff, som på 1920-talet blev världsberömd för att transplantera vävnad från apkörtlar in i människor som en påstådd föryngringskur. Metoden saknade vetenskapligt stöd och dömdes senare ut helt. Namnet är alltså ett skämt om dagens stora nyhet och säger ingenting om innehållet.

Hur mycket absint ska i en Monkey Gland?

Mycket lite – ungefär en fjärdedels centiliter, alltså ett par droppar. Absinten ska anas i doften och ge en sval anisiga kant under frukten, inte kännas igen som absint. Ett vanligt alternativ är att skölja glaset med absint och hälla ut överskottet.

Vem uppfann Monkey Gland?

Harry MacElhone på Harry’s New York Bar i Paris omkring 1923 anges oftast, och det är hans namn som återkommer i litteraturen. Andra Parisbarer har dock gjort anspråk på tidens uppmärksammade drinkar, så tillskrivningen är inte helt oomtvistad och årtalet bör läsas som ungefärligt.

Drinkar du också kan gilla

White Lady i coupeglas med vitt skumlock och citronzest

Klassiker

White Lady

Torr, citrusfrisk och sammetslen

5 min medel ca 20%
Corpse Reviver nr 2 i coupe med blek gulvit drink och apelsinzest

Klassiker

Corpse Reviver nr 2

Torr citrusklassiker med absintdoft och fyra lika delar

5 min enkel ca 17%
Clover Club i coupeglas med rosa drink och vitt skum toppat med hallon

Klassiker

Clover Club

Rosa, bäruppfriskande och silkeslen

6 min medel ca 16%
Sidecar i coupeglas med sockerkant på halva kanten och en vriden citronzest

Klassiker

Sidecar

Torr, citrusskarp och elegant

5 min medel ca 23%