Brandy Crusta

Brandy Crusta trycktes första gången i Jerry Thomas How to Mix Drinks 1862, där den tillskrivs en barägare Thomas kallar Santina i New Orleans. Senare arkivforskning, framför allt av David Wondrich, har knutit namnet till Joseph Santini, en italiensk-född krögare som drev först Jewel of the South och senare bardelen på City Exchange i New Orleans under 1840- och 1850-talen. Att drinken kommer därifrån är väl underbyggt, men exakt vilket år den togs fram går inte att fastställa.

Betydelsen ligger i vad Santini gjorde med formeln. En cocktail bestod vid den här tiden av sprit, socker, vatten och bitter – ingen citrus och ingen likör. Crustan lägger till både citronjuice och maraschino och curaçao, och blir därmed den första dokumenterade drinken som kombinerar de fem delar som senare bygger hela sour-familjen. Sidecar är i praktiken en Brandy Crusta utan bitter och utan spiralen, och sambandet är erkänt i barlitteraturen.

Namnet syftar på sockerkanten. Crusta betyder skorpa, och i de äldsta beskrivningarna är kanten ordentligt kristalliserad snarare än lätt pudrad. Skalspiralen inuti glaset är den andra halvan av idén: den var ursprungligen skuren så att den kläddes in i ett litet vinglas och höll ihop drinken visuellt, och doften från skaloljan möter dig innan du har smakat något alls.

Drinken försvann nästan helt under 1900-talet, dels för att den var arbetsam, dels för att New Orleans barkultur efter förbudstiden kom att domineras av Sazerac och Ramos Gin Fizz. Den kom tillbaka på 2000-talet i takt med att Thomas bok gavs ut på nytt, och står nu på menyer som ett historiskt nummer snarare än som vardagsdrink – vilket är rimligt, eftersom skalspiralen tar längre tid än resten av receptet tillsammans.