Sazerac
Anisdoftande, torr och kraftfull
New Orleans egen cocktail, och den enda klassiker där en av ingredienserna slängs bort innan drinken hälls upp. Glaset sköljs med absint och töms; kvar blir en anisdoft som möter dig innan rågwhiskeyn hinner göra det. Under den ligger Peychaud’s bitter, som är ljusare och blommigare än angostura och ger drinken dess rosaröda ton och dess helt egna karaktär.
- Tid
- 5 min
- Svårighet
- Medel
- Styrka
- ca 32%
- Glas
- Lowballglas
Ingredienser
1 drink- Absint ungefär 1 cl, hälls ut efteråt till sköljning
- Rågwhiskey eller konjak, eller hälften av vardera 6 cl
- Sockerlag eller en sockerbit med några droppar vatten 1 cl
- Peychaud’s bitter 3–4 streck
- Angostura bitter Valfri 1 streck
- Is till rörglaset
- Citron Garnering 1 zest
- Metod
- Rörs
- Glas
- Lowballglas
- Garnering
- Citronoljan är garneringen. Zesten vrids över ytan så att oljedimman lägger sig ovanpå drinken, och slängs sedan – eller läggs på kanten. Att lägga ner den i glaset ger en tydligare citronton än traditionen vill ha, men är inget fel om du gillar det.
- Serverad volym
- ca 8,5 cl
- Standardglas
- ca 1,8
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Ställ ett lowballglas i frysen minst tio minuter innan.
Häll ungefär en centiliter absint i det kylda glaset, snurra runt så att hela insidan täcks, och häll ut överskottet.
Häll rågwhiskey, sockerlag och Peychaud’s bitter i ett rörglas och fyll med is.
Rör i tjugo till trettio sekunder tills rörglaset är iskallt.
Sila upp i det absintsköljda glaset. Sazerac serveras utan is.
Vrid en citronzest över ytan så att oljorna sprutar ut. Kasta zesten eller lägg den på kanten – i New Orleans läggs den traditionellt inte i drinken.
Tips
- Slösa inte absint. Ett par centiliter räcker till flera sköljningar om du häller tillbaka överskottet i flaskan – det som ska sitta kvar är en hinna, inte en skvätt.
- Kyl glaset ordentligt. Drinken serveras utan is, och i ett rumstempererat glas är den ljummen efter fem minuter. Frysen i tio minuter gör mer än något annat handgrepp.
- Peychaud’s går inte att byta mot angostura. Den är ljusare, anisdoftande och blommig, och det är den som ger drinken både färgen och karaktären. Ett streck angostura vid sidan av fungerar däremot bra.
- Prova en halv och halv med konjak. Det ligger nära den ursprungliga versionen och ger en rundare, fruktigare drink än ren råg.
Vanliga misstag
- För mycket absint. Sköljningen ska lämna en doft, inte en anisdrink. Hälls absinten i drinken tar den över allt.
- Angostura i stället för Peychaud’s. Drinken blir då i praktiken en Old Fashioned med anisdoft – inte fel, men inte en Sazerac.
- Is i serveringsglaset. Sazerac dricks utan is; smältvattnet tillförs vid omrörningen och drinken är avvägd för det.
- Ljummet glas. Utan is finns ingenting som håller temperaturen, och en varm Sazerac är påtagligt spritig.
Smakprofil
- Sötma
- 2/5
- Syra
- 0/5
- Beska
- 2/5
- Fyllighet
- 4/5
- Krydda
- 5/5
aniskörsbärsbarkrågcitronskalkryddnejlika
Glaset
Lowballglas, cirka 25 cl. Lågt och tjockt, även kallat old fashioned-glas eller tumbler. Byggt för en stor isbit och kort dryck.
Garnering: Citronoljan är garneringen. Zesten vrids över ytan så att oljedimman lägger sig ovanpå drinken, och slängs sedan – eller läggs på kanten. Att lägga ner den i glaset ger en tydligare citronton än traditionen vill ha, men är inget fel om du gillar det.
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
New Orleans, USA · Mitten av 1800-talet
Historien som marknadsförs säger att apotekaren Antoine Amédée Peychaud blandade konjak med sin egen bitter i en äggkopp – coquetier – i sin apotekslokal på Royal Street på 1830-talet, och att ordet cocktail skulle komma därifrån. Den etymologin är fel: ordet cocktail är belagt i tryck redan 1806, före Peychauds verksamhet i New Orleans. Berättelsen är seglivad men saknar stöd.
Det som går att belägga är att en kaffehus- och barrörelse kring Sazerac Coffee House etablerades i New Orleans under 1850-talet, och att namnet kommer från Sazerac de Forge et Fils, ett konjaksmärke som importerades dit. Drinken hette alltså efter konjaken innan den gjordes på whiskey.
Bytet till rågwhiskey skedde sannolikt under 1870- och 80-talen, när druvlusen ödelade de franska vingårdarna och konjak blev både dyrt och svårt att få tag på. Absinten kom in någon gång under samma period; när absint förbjöds i USA 1912 ersattes den av Herbsaint och andra anislikörer, och först efter att förbudet hävdes 2007 blev riktig absint åter standard.
I dag är Sazerac Louisianas officiella cocktail, fastställd av delstatens lagstiftande församling 2008. Vilken sprit som är den rätta är fortfarande en öppen fråga – både råg, konjak och en blandning av båda förekommer på seriösa barer i New Orleans.
Vanliga frågor om Sazerac
Vad betyder det att skölja glaset med absint?
Du häller ungefär en centiliter absint i ett kylt glas, snurrar runt så att hela insidan täcks och häller sedan ut överskottet. Kvar blir en tunn hinna som ger doft utan att absinten tar över smaken.
Kan man göra Sazerac med angostura i stället för Peychaud’s?
Det går, men drinken blir en annan. Peychaud’s är ljusare, blommigare och anisdoftande, och står för både färgen och den karaktäristiska tonen. Ett streck angostura vid sidan av Peychaud’s är däremot vanligt.
Ska Sazerac göras på whiskey eller konjak?
Båda är korrekta. Drinken gjordes ursprungligen på konjak och bytte till rågwhiskey när druvlusen slog ut de franska vingårdarna på 1870-talet. Många barer i New Orleans använder i dag hälften av vardera.
Drinkar du också kan gilla