Blackthorn

Namnet är växten. Blackthorn är engelskans ord för slån – den taggiga busken Prunus spinosa, vars mörkblå bär läggs i gin och socker och blir slånbärsgin. Drinken heter alltså efter sin egen råvara, vilket är ovanligt rakt för en cocktail från den här tiden och gör namnet lätt att härleda men svårt att datera.

Blackthorn hör till de drinknamn som bär två helt olika recept, och det är den vanligaste förvirringen kring den. Den ena Blackthorn är den här: slånbärsgin och torr vermouth i lika delar med absint och bitter. Den andra är byggd på irländsk whiskey med i övrigt nästan samma tillbehör – torr vermouth, absint och Angostura – och den versionen är den som brukar stå i de tongivande barböckerna från mellankrigstiden. Källorna är oense om vilken som kom först, och det finns inget som avgör frågan.

Att två drinkar kunde dela namn utan att någon reagerade säger något om hur recept spreds. Barböcker skrevs av från varandra, och en bartender som mindes "Blackthorn" som en irländsk drink skrev ned den så, medan en annan mindes slånbärsginen. Först när recepten samlades i tryck blev motsägelsen synlig, och då hade båda hunnit bli etablerade.

Slånbärsvarianten föll ur bruk i takt med att riktig slånbärsgin blev svår att få tag i under 1900-talets andra hälft, och den dök upp igen först när kvalitetsflaskorna kom tillbaka på 2000-talet. I dag är det den variant som oftast avses när namnet står på en modern meny, men det är värt att fråga.