Ward Eight

Den vanligaste historien säger att Ward Eight skapades på restaurangen Locke-Ober i Boston kvällen före valet 1898, till en fest för politikern Martin Lomasney, som väntades vinna platsen i stadens åttonde valkrets – "ward eight". Drinkens röda ton skulle enligt samma berättelse anspela på segerns färg.

Historien har ifrågasatts av flera cocktailhistoriker. Invändningarna gäller bland annat att Lomasney enligt uppgift var nykterist, att en segerfest firad kvällen innan valet är en märklig detalj, och att drinken inte dyker upp i tryck förrän långt senare. Den tidiga dokumentationen är tunn nog att göra hela ursprungsberättelsen till tradition snarare än belagd historia. Att den ändå upprepas i barlitteraturen beror på att den är bra – inte på att den är verifierad.

Receptets uppbyggnad hör hemma i sin tid. Under förbudstiden 1920–1933 var den whiskey som gick att få tag på ofta ung, hemkokad eller utblandad, och sour-formeln med rikligt av citrus och sötning var ett praktiskt sätt att göra en tvivelaktig sprit drickbar. Ward Eight tar det ett steg längre än en vanlig sour genom att lägga apelsinjuice ovanpå citronen, vilket ger både sötma och fyllighet utan att dra åt sockersidan.

Efter förbudstiden levde drinken vidare som en Bostonspecialitet in på 1950-talet, och Locke-Ober serverade den så länge restaurangen fanns kvar. Andelarna varierar kraftigt mellan källorna: vissa recept använder sockerlag i stället för grenadin, andra dubblar apelsinen. Den version som fastnat internationellt är den med grenadin, som också är den som ger drinken dess karaktäristiska färg.