Hoppa till innehållet
Drinkguiden
Klassiker Stark

Scofflaw

Rågwhiskey, torr vermouth och granatäpple i rosa

Scofflaw är en av få klassiker där namnet är exakt daterat och drinken uppkallad efter ett skällsord. Ordet myntades 1924 i en tävling om vad man skulle kalla den som drack trots förbudet i USA, och drinken dök upp på en parisisk bar bara dagar senare som ett hånfullt svar. Smakmässigt är den en torr sour: ryens pepprighet mot vermouthens örter, med citron för skärpa och grenadin för en fruktig botten som gör drinken rosa utan att göra den söt.

Tid
5 min
Svårighet
Enkel
Styrka
ca 18%
Glas
Coupe
Scofflaw i coupeglas, blekt rosaröd klar drink med citronzest på kanten

Ingredienser

1 drink
Metod
Shakas
Glas
Coupe
Garnering
En vriden citronzest
Serverad volym
ca 14 cl
Standardglas
ca 1,7

Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.

Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.

Så blandar du den

  1. Kyl en coupe med is och vatten medan du gör i ordning drinken.

  2. Häll rye, torr vermouth, citronjuice, grenadin och två streck apelsinbitter i shakern.

  3. Fyll shakern med isbitar och shaka hårt i tio till tolv sekunder.

  4. Häll ut isvattnet ur coupen och dubbelsila ned drinken.

  5. Vrid en citronzest över ytan och lägg den i glaset.

Tips

  • Riktig grenadin är avgörande. Granatäppelsaft kokad med socker ger syra och strävhet; röd sirap ur en plastflaska ger bara sötma och färg, och drinken blir det man anklagade den för.
  • Rye framför bourbon. Vermouthen och grenadinen tar snabbt över, och det är ryens torra pepprighet som håller emot dem.
  • Håll grenadinen på 1,5 cl även om drinken ser blek ut. Färgen kommer långsamt, och det är lätt att hälla i mer och plötsligt ha en söt drink.
  • Torr vermouth ska förvaras i kylen och är förbrukad efter någon månad. Här utgör den nästan en tredjedel av volymen och märks direkt om den blivit trött.
  • Två streck apelsinbitter står inte i alla recept men binder ihop rågen med granatäpplet. Utan dem ligger de två sida vid sida i stället för att mötas.

Vanliga misstag

  • Grenadin av sockerkulör och konstgjord smak. Drinken blir söt och endimensionell, och den enda kvarvarande funktionen är färgen.
  • Att öka grenadinen för att få starkare rosa ton. Färgen är avsiktligt blek – mer sirap gör drinken söt långt innan den blir röd.
  • Bourbon i stället för rye. Bourbonens majssötma lägger sig ovanpå grenadinen och drinken tappar sin torra ryggrad.
  • Att servera i rumstempererat glas. Scofflaw har ingen is i glaset och tappar sin skärpa på några minuter om coupen inte är kyld.

Smakprofil

Sötma
2/5
Syra
3/5
Beska
1/5
Fyllighet
3/5
Krydda
3/5

granatäpplecitronrågpepparörter

Glaset

Coupe, cirka 18 cl. Grund skål på fot. Lättare att bära utan spill än ett martiniglas och betydligt vackrare.

Garnering: En vriden citronzest

Läs mer om glas och utrustning

Ursprung och historia

Harry’s New York Bar, Paris, Frankrike · 1924

Ordet scofflaw kom till genom en pristävling i Boston vintern 1924. En förbudsvän hade donerat pengar till den som kunde mynta ett tillräckligt föraktfullt ord för den som drack trots förbudslagen. Två deltagare lämnade oberoende av varandra in samma förslag – scofflaw, ungefär "lagföraktare" – och delade prissumman. Tävlingen rapporterades i tidningar över hela USA i januari samma år.

Drinken följde nästan omedelbart. Enligt Paris-utgåvan av New York Herald ska Harry MacElhones bar i Paris ha serverat en Scofflaw redan samma månad, som en gliring mot förbudsivrarna från en stad där man fortfarande fick dricka. Tidningsnotisen är den tidigaste kända källan, och den gör drinken till en av få klassiker vars tillkomst går att tidsbestämma till veckan.

Om MacElhone själv blandade den första eller om en av barens amerikanska stamgäster gjorde det framgår inte. Harry’s New York Bar tillskrivs flera drinkar från samma period, bland dem Sidecar och Boulevardier, och gränsen mellan husets recept och gästernas påhitt är sällan tydlig i de källorna.

Grenadinens roll har förändrats med tiden. På 1920-talet var grenadin granatäppelsirap; under efterkrigstiden blev den i praktiken röd sockerlag med konstgjord smak, och Scofflaw fick rykte om sig att vara sliskig. Med riktig granatäppelsirap är drinken tvärtom torr, och det är sannolikt en förklaring till att den återkommit på barmenyer de senaste tjugo åren.

Vanliga frågor om Scofflaw

Vad betyder namnet Scofflaw?

Ordet myntades i en pristävling i Boston 1924 och betyder ungefär lagföraktare – den som drack trots förbudslagen. Drinken skapades i Paris samma månad som ett hånfullt svar på tävlingen.

Varför är grenadinen så viktig i en Scofflaw?

Grenadin skulle ursprungligen vara granatäppelsirap, som är syrlig och något strävt fruktig. Dagens röda sockerlagsprodukter ger bara sötma och färg, och det är förklaringen till att drinken länge hade rykte om sig att vara sliskig.

Kan man göra Scofflaw med bourbon?

Det går, men den blir sötare och mjukare. Vermouthen och grenadinen tar då lätt över, eftersom det är ryens torra pepprighet som balanserar dem. Vill du ändå använda bourbon kan du dra ned grenadinen till en centiliter.

Drinkar du också kan gilla

Old Pal i coupeglas, klar blekt orangeröd drink med citronzest på kanten

Klassiker

Old Pal

Blek, torr och bitter släkting till Boulevardier

5 min enkel ca 24%
Whiskey Sour i lowballglas med vitt skum och mönster av angostura

Klassiker

Whiskey Sour

Syrlig, sammetslen och lättdrucken

5 min medel ca 15%
New York Sour i lowballglas med gyllene sour och mörkrött vinlager överst

Klassiker

New York Sour

Syrlig, bärig och tvåfärgad

6 min medel ca 14%
Manhattan i kylt coupeglas med mörkt cocktailbär och utan is

Klassiker

Manhattan

Torr, kryddig och elegant

4 min enkel ca 29%