Hoppa till innehållet
Drinkguiden
Klassiker Stark

Southside

Sval gin sour med mynta, silad och serverad utan is

Southside är vad en mojito blir när rommen byts mot gin, sodan stryks och drinken silas upp i ett stjälkglas. Kvar står tre smaker som ska hålla varandra i schack: enbären i ginen, citronsyran och den kalla myntaoljan som shaken pressar ur bladen. Drinken är en av få förbudstidsklassiker som fortfarande beställs vid namn, och den är samtidigt en av de enklaste att blanda fel – myntan tål ingen hårdhänthet.

Tid
5 min
Svårighet
Enkel
Styrka
ca 18%
Glas
Coupe
Southside i coupe med blek grönaktig drink och en myntakvist på ytan

Ingredienser

1 drink
Metod
Shakas
Glas
Coupe
Garnering
En myntakvist, slagen mot handflatan
Serverad volym
ca 13 cl
Standardglas
ca 1,6

Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.

Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.

Så blandar du den

  1. Kyl en coupe i frysen eller fyll den med is och vatten medan du blandar.

  2. Lägg myntabladen i shakern och tillsätt gin, citronjuice och sockerlag.

  3. Tryck ned bladen lätt med barskeden ett par gånger. Muddla dem inte sönder – det räcker att de blir våta.

  4. Fyll shakern med isbitar och shaka hårt i tio till tolv sekunder.

  5. Dubbelsila ned i det kylda glaset så att alla bladbitar stannar i silen.

  6. Slå en myntakvist lätt mot handflatan för att väcka doften och lägg den på ytan.

Tips

  • Muddla inte myntan. Bladen ska tryckas lätt så att de spricker, inte malas – sönderslagna blad avger klorofyll och bittra ämnen som ger drinken en beska av gräsklipp.
  • Slå myntakvisten mot handflatan innan den läggs i glaset. Doften du får i näsan när du dricker kommer därifrån, inte från drinken.
  • Dubbelsila alltid. En Southside serveras utan is och helt klar, och gröna bladbitar som flyter runt i coupen ser ut som slarv snarare än garnering.
  • Väljer du lime i stället för citron: dra ned till 2 cl. Limen är syrligare och tar annars över myntan helt.

Vanliga misstag

  • Att bygga den i ett highballglas med soda. Det är en Southside Fizz, vilket är en annan drink – originalet är kort, silat och utan kolsyra.
  • För lite mynta. Sex blad är minimum; med två eller tre försvinner myntan helt bakom ginen och drinken blir en vanlig gin sour.
  • För mycket sockerlag. Två centiliter räcker mot 2,25 cl citron – mer och myntan blir sirapig i stället för sval.
  • Att låta myntan ligga kvar i shakern mellan drinkarna. Bladen fortsätter avge beska i sprit och citronsyra, och andra omgången smakar märkbart bittrare.

Smakprofil

Sötma
2/5
Syra
4/5
Beska
1/5
Fyllighet
2/5
Krydda
2/5

myntacitronenbärgräs

Glaset

Coupe, cirka 18 cl. Grund skål på fot. Lättare att bära utan spill än ett martiniglas och betydligt vackrare.

Garnering: En myntakvist, slagen mot handflatan

Läs mer om glas och utrustning

Ursprung och historia

USA – Chicago eller Long Island, New York · 1910- eller 1920-talet

Ursprunget är genuint omtvistat och ingen av de två vanliga berättelserna har hållbara belägg. Den ena placerar drinken i Chicago under förbudstiden och kopplar den till gäng på stadens södra sida, med förklaringen att den grova smuggelginen behövde mynta och socker för att alls gå ned. Den andra placerar den på Southside Sportsmen’s Club på Long Island, en jaktklubb där drinken uppges ha serverats redan före förbudstiden.

Den senare versionen är den som cocktailhistoriker oftast lutar åt, dels för att klubben bevisligen fanns och var välbesökt, dels för att namnet då har en enkel förklaring. Något samtida dokument som visar receptet på plats har dock inte lagts fram, och därmed står de båda berättelserna kvar som just berättelser.

Vad som är säkert är att receptet finns i tryck från mellankrigstiden och framåt, med varierande citrus. Vissa källor anger lime, andra citron, och båda serveras än i dag. Citronversionen är den vanligaste i Europa; New York-barer väljer ofta lime.

Southside har också gett upphov till en egen liten familj. Southside Fizz är samma drink toppad med soda i ett högt glas, och Eastside byter citron mot lime och lägger till gurka. Släktskapet med Mojito är uppenbart men troligen parallellt snarare än direkt – båda bygger på samma självklara kombination av sprit, socker, citrus och mynta.

Vanliga frågor om Southside

Ska Southside ha citron eller lime?

Båda förekommer i källorna. Citron är vanligast i Europa och ger en mjukare drink; lime är vanligare på New York-barer och blir syrligare. Väljer du lime bör mängden dras ned något, annars tar den över myntan.

Vad skiljer Southside från en Mojito?

Basspriten och formen. Mojito är rom, byggd över krossis och toppad med soda. Southside är gin, shakad och silad utan is i ett stjälkglas – kortare, torrare och med enbären som motvikt till myntan.

Varför blir min Southside besk?

Nästan alltid för att myntan är sönderslagen. Bladen ska tryckas lätt, inte muddlas, och de får inte ligga kvar i shakern mellan omgångarna. Sönderdelade blad avger bittra ämnen som inte går att dölja med mer socker.

Drinkar du också kan gilla

Mojito i highballglas med krossis, limeskivor och en stor myntakvist

Klassiker

Mojito

Frisk, syrlig och uppfriskande

4 min enkel ca 9%
Eastside i coupe, blekt grön och lätt disig med en gurkskiva i kanten

Gin

Eastside

Sval gindrink med gurka, mynta och lime

6 min enkel ca 17%
Gimlet i coupeglas med en tunn limeskiva

Klassiker

Gimlet

Torr, limefrisk och skarpt kall

4 min enkel ca 20%
Bees Knees i coupeglas med gyllengul färg och citronzest

Klassiker

Bees Knees

Honungsrund, citrusfrisk och mjuk

6 min enkel ca 17%