Manhattan

Den historia som nästan alltid berättas är att drinken skapades på Manhattan Club i New York vid en bankett som Lady Randolph Churchill – Winston Churchills mor – höll för presidentkandidaten Samuel J. Tilden. Berättelsen är väldokumenterat osann i just den formen: Jennie Churchill befann sig i England och var höggravid vid den påstådda tidpunkten, hösten 1874. Historien dyker dessutom upp först flera decennier senare och saknar samtida stöd.

Vad som däremot är belagt är att drinken cirkulerade i New York under 1880-talet och att den fick sitt namn efter stadsdelen eller efter klubben. De tidigaste tryckta recepten är från mitten av 1880-talet, och redan då finns flera versioner: med och utan curaçao, med olika bitter, och med förhållanden som varierar från lika delar till tre mot en.

Den enda rimliga slutsatsen är att ingen vet vem som blandade den första. Manhattan tillhör den grupp klassiker som växte fram som en idé i tiden snarare än som någons uppfinning – ungefär som Old Fashioned. Det som gjorde den till en institution var i stället förbudstiden: kanadensisk rågwhiskey var lätt att smuggla, och en drink byggd på råg och vermouth blev den mest praktiska cocktailen i USA under 1920-talet.

En anmärkning om stavningen: Manhattan blandas traditionellt på amerikansk whiskey, som stavas med e. Skotsk whisky stavas utan, och byter du bas heter drinken något annat – med scotch blir det en Rob Roy.