Dill- och gurksmash
Grön, sval och örtig smash med gurka och dill
En smash är en av barens enklaste former: något grönt muddlas i botten på ett glas tillsammans med socker och citron, spriten fylls på och allt skakas kort. Här är det gurka och dill som muddlas och akvavit som får bära dem, vilket ger en drink som smakar påfallande mycket av svenskt sommarbord – pressgurka, färskpotatis och gravad lax i vätskeform. Det är en modern konstruktion utan enskild upphovsman, och den har snarare vuxit fram i nordiska barer än uppfunnits vid ett tillfälle.
- Tid
- 6 min
- Svårighet
- Enkel
- Styrka
- ca 19%
- Glas
- Lowballglas
Ingredienser
1 drink- Akvavit klar, gärna dilldominerad 5 cl
- Gurka tjocka, oskalade 4 skivor
- Dill en muddlas, en sparas till garnering 2 kvistar
- Citronjuice färskpressad 2 cl
- Sockerlag 1,5 cl
- Is isbitar eller krossad is
- Metod
- Shakas
- Glas
- Lowballglas
- Garnering
- En dillkvist och en gurkskiva. Dillen sitter där för näsan snarare än för smaken – en muddlad dill hörs knappt genom akvaviten, medan en hel kvist mot överläppen gör hela drinken märkbart grönare. Gurkskivan är dessutom en ärlig upplysning om vad som finns i glaset, vilket är rimligt i en drink som annars ser ut som vilken ljus sour som helst.
- Serverad volym
- ca 10,8 cl
- Standardglas
- ca 1,3
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Lägg tre gurkskivor och en dillkvist i shakerns botten tillsammans med citronjuice och sockerlag.
Muddla lätt, med tryck och vridning men utan att mosa. Gurkan ska ge ifrån sig saft, och dillen ska släppa doft utan att bladen slås sönder.
Häll i akvaviten, fyll shakern med is och shaka kort och hårt, omkring åtta sekunder.
Häll upp allt i ett lowballglas utan finmaskig sil, så att gurkbitarna och dillen följer med. Toppa med is om det behövs.
Garnera med den sparade dillkvisten och den fjärde gurkskivan.
Tips
- Muddla lätt. Gurka som mosas sönder gör drinken grumlig och grötig, och dill som slås sönder blir gräsig i stället för aromatisk – ett par bestämda tryck räcker.
- Skala inte gurkan. Det mesta av den friska doften sitter i och strax under skalet, och en skalad gurka bidrar mest med vatten.
- Sila inte drinken finmaskigt. Bitarna i glaset hör till formen och fortsätter avge smak medan du dricker – smashen är avsiktligt lite rörig.
- Shaka kortare än vanligt. Åtta sekunder räcker, eftersom gurksaften redan står för en del utspädning och en översköljd smash blir tunn.
Vanliga misstag
- Att muddla dillen tillsammans med gurkan i flera minuter. Dillen tål mycket lite bearbetning och blir bitter, medan gurkan behöver mer – muddla dem samtidigt men kort.
- Att använda för mycket dill. Två kvistar är gränsen: dill i mängd tar över akvaviten helt och drinken smakar mest av inläggningslag.
- Att servera drinken utan garnering. Utan dillkvisten vid näsan tappar smashen ungefär halva sitt intryck, eftersom det mesta av dillen upplevs som doft.
- Att välja en fatlagrad akvavit. Vaniljen och eken lägger sig som en varm ton under gurkan, och drinkens hela poäng är att den ska vara sval.
Smakprofil
- Sötma
- 2/5
- Syra
- 3/5
- Beska
- 1/5
- Fyllighet
- 2/5
- Krydda
- 2/5
gurkadillkummincitron
Glaset
Lowballglas, cirka 25 cl. Lågt och tjockt, även kallat old fashioned-glas eller tumbler. Byggt för en stor isbit och kort dryck.
Garnering: En dillkvist och en gurkskiva. Dillen sitter där för näsan snarare än för smaken – en muddlad dill hörs knappt genom akvaviten, medan en hel kvist mot överläppen gör hela drinken märkbart grönare. Gurkskivan är dessutom en ärlig upplysning om vad som finns i glaset, vilket är rimligt i en drink som annars ser ut som vilken ljus sour som helst.
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
Norden · smashformen från 1800-talet, den här versionen modern
Smashen är en gammal form. Den finns beskriven i 1800-talets amerikanska barlitteratur som en kortare släkting till julepen: sprit, socker, is och en muddlad ört i ett litet glas, ursprungligen nästan alltid mynta. Formen låg sedan länge i träda och togs upp igen under 2000-talets cocktailrenässans, då den visade sig fungera med vilken färsk ört som helst – en av de mest spridda moderna smasharna är den som görs på gin och basilika.
Gurka och dill hör ihop i svensk mattradition på ett sätt som få andra råvarupar gör. Pressgurka till stek, inlagd gurka till köttbullar, dill till kräftor, färskpotatis och gravad lax: kombinationen är så etablerad att den läser som en enda smak snarare än två. Att flytta över den till ett glas kräver därför ingen förklaring för en svensk gäst, vilket är en stor del av varför drinken fungerar.
Gurka i drinkar är inte heller nytt. Den har en dokumenterad plats i brittiskt drickande genom Pimm’s Cup, där gurkskivan hör till standarduppsättningen tillsammans med jordgubbe och mynta, och gurka som garnering till gin har varit vanlig länge. Dillen är däremot ovanlig utanför Norden och är det som gör den här drinken specifik – den möter dessutom akvaviten på hemmaplan, eftersom akvavit per definition ska smaka kummin eller just dill.
Drinken har ingen känd upphovsman, ingen originalbar och inget årtal. Den hör till den nordiska barpraxis som växte fram i takt med att lokala råvaror blev en självklarhet på menyerna, och den finns i ett tjugotal snarlika utföranden med olika mängd gurka, med eller utan sockerlag och ibland med gin i stället för akvavit. Att peka ut en skapare vore att hitta på.
Vanliga frågor om Dill- och gurksmash
Vem har skapat dill- och gurksmashen?
Ingen känd upphovsman. Drinken hör till modern nordisk barpraxis och finns i många snarlika utföranden, men den går inte att knyta till en enskild bartender, bar eller ett årtal.
Kan man göra drinken med gin i stället för akvavit?
Ja, och den fungerar bra. Med gin blir drinken torrare och enbärstonen ersätter kumminen. Vill du behålla den nordiska karaktären kan du krossa en nypa kumminfrön i muddlingen.
Varför silas inte drinken?
Bitarna hör till formen. En smash serveras med det muddlade materialet kvar i glaset, och gurkan och dillen fortsätter avge smak medan drinken står. En finmaskigt silad version blir renare men också tunnare.
Drinkar du också kan gilla