Bubbel Stark

Death in the Afternoon

Name: Death in the Afternoon
Prep time: 3 min
Total time: 3 min
Yield: 1 drink
Cuisine: USA, publicerad i en samling bartenderrecept
Ingredients: 3 cl absint; 12 cl champagne att toppa med (iskall, brut – häll tills färgen blir opal)

Absint och champagne, opalgrön och starkare än den ser ut

Ernest Hemingways bidrag till en samling kändisrecept från 1935 består av absint i botten av ett champagneglas och iskall champagne ovanpå. Anisoljorna i absinten faller ur lösning när vinet möter dem, och drinken slår om från klar till mjölkigt opalskimrande medan du häller. Den är enkel att göra och lätt att underskatta: två ingredienser, ingen sötning, och en styrka som ligger närmare en martini än en mimosa.

Tid: 3 min
Svårighet: Enkel
Styrka: ca 20%
Glas: Champagneglas

Death in the Afternoon i champagneglas med mjölkigt opalgrön vätska och fina bubblor

Ingredienser

1 drink

Absint 3 cl
Champagne iskall, brut – häll tills färgen blir opal toppa ~12 cl

Metod: Byggs i glaset
Glas: Champagneglas
Garnering: Ingen – drinken serveras avskalad
Serverad volym: ca 17,3 cl
Standardglas: ca 2,3

Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.

Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.

Så blandar du den

Ställ champagnen i kylen tills den är genomkall. Ljummet vin gör att absinten slår ut i grova flockar i stället för ett jämnt opalskimmer.
Kyl champagneglaset, gärna genom att fylla det med isvatten en minut och hälla ur.
Häll 3 cl absint i det kalla glaset.
Toppa långsamt med champagne och håll ögonen på färgen. Sluta när drinken har blivit jämnt mjölkigt opal, oftast kring 12 cl.
Servera utan garnering och utan is, direkt medan drinken fortfarande är iskall.

Tips

Häll efter färg, inte efter måttband. Absinter skiljer sig kraftigt i hur mycket vätska de behöver för att grumla sig, och 12 cl är bara ett riktvärde.
Använd en verklig absint med anis och malört. Pastis fungerar som nödlösning men är sötad och ger en trögare, sötare drink.
Ta en enkel brut och inte din bästa flaska. Absinten dominerar totalt, och nyanserna i en årgångschampagne försvinner spårlöst.
Räkna med styrkan. Drinken ligger kring 20 procent i glaset – ungefär fyra gånger champagne rakt upp och ned.
Servera den som aperitif, inte till mat. Anisen slår ut det mesta som kommer efter.

Vanliga misstag

Ljummen champagne. Opalskimret blir fläckigt och grovt i stället för jämnt, och drinken tappar sin enda visuella poäng.
För mycket absint. Går du över 3 cl blir drinken tandkrämsartat anisig, och champagnens syra räcker inte till som motvikt.
Att röra om. Kolsyran gör blandningen åt dig – en sked i glaset kostar bara bubblor.
Att läsa Hemingways tre till fem glas som en anvisning. Det är en poäng i en text, inte ett recept på en trevlig kväll.
Is i glaset. Drinken är avsedd att vara iskall från början och späds sönder på en minut med is i.

Smakprofil

Sötma: 1/5
Syra: 2/5
Beska: 2/5
Fyllighet: 2/5
Krydda: 4/5

anisfänkålmalörtgrönt äpple

Glaset

Champagneglas, cirka 20 cl. Smal flöjt som håller kvar kolsyran längre än en bred skål.

Garnering: Ingen – drinken serveras avskalad

Läs mer om glas och utrustning

Ursprung och historia

USA, publicerad i en samling bartenderrecept · 1935

Receptet trycktes 1935 i en bok där ett trettiotal kända författare och skådespelare bidrog med varsin drink. Hemingway skickade in den här och gav den namnet efter sin egen bok om tjurfäktning från 1932. Att drinken är hans är alltså ovanligt väl belagt – till skillnad från de flesta cocktailursprung finns det ett tryckt bidrag med hans namn under.

Hans instruktion är kortfattad och skriven med glimten i ögat. I korthet säger han att man häller ett mått absint i ett champagneglas och fyller på med iskall champagne tills drinken får rätt mjölkvita opalton, och avslutar med rådet att dricka tre till fem stycken långsamt. Antalet ska nog läsas som ett skämt om författarens eget rykte snarare än som en dosering – tre glas motsvarar ungefär en halv flaska champagne och nästan en decimeter absint.

Absint var förbjuden i USA när receptet publicerades och hade varit det sedan 1912, vilket gör bidraget lite av en provokation i sig. Hemingway drack absint i Spanien och på Kuba och skrev om den i flera sammanhang. Förbudet i USA hävdes först 2007, och först då blev drinken praktiskt möjlig att beställa i sitt hemland igen.

Namnet till trots är drinken inte kopplad till någon bar eller något specifikt tillfälle. Den är en författares hemmarecept som råkade bli publicerat, och den har levt vidare mest tack vare namnet – som är minst lika mycket av dragplåstret som smaken.

Vanliga frågor om Death in the Afternoon

Varför blir drinken mjölkig?

Anisoljorna i absinten löser sig i alkohol men inte i vatten. När champagnen späder ut absinten faller oljorna ur lösning som mikroskopiska droppar som sprider ljuset. Samma fenomen kallas louche och syns när man vattnar absint eller pastis.

Hur stark är Death in the Afternoon?

Med 3 cl absint på omkring 68 procent och 12 cl champagne hamnar drinken kring 20 volymprocent i glaset. Det är ungefär i nivå med en stark sherry och betydligt mer än drinken smakar.

Går det att använda pastis i stället för absint?

Det fungerar, men blir en annan drink. Pastis är sötad och saknar malörtens beska, så resultatet blir rundare och sötare. Vill du hålla dig nära originalet krävs en absint med både anis och malört.