Boomerang

Boomerang står tryckt i Harry Craddocks Savoy Cocktail Book från 1930, och det är den tidigaste beläggningen som brukar anges. Craddock samlade i stor utsträckning drinkar som redan cirkulerade snarare än att uppfinna dem själv, så vem som satte ihop just den här kombinationen är okänt. Namnet förklaras inte i boken, och de förklaringar som förekommer i efterhand – att smaken kommer tillbaka, att drinken var populär bland australiensare i London – saknar stöd i samtida källor.

Det egentligen intressanta i receptet är punschen. Råvaran är batavia-arrak, en sprit destillerad på sockerrörsmelass och röd jäst ris på Java, och den kom till Sverige med Svenska Ostindiska Companiets fartyg från 1730-talet och framåt. Arraken var från början en handelsvara bland andra, men blandad med socker, vatten och citron blev den den varma punschbål som gav drycken dess namn – ordet går via engelskans punch tillbaka på ett indiskt ord för fem, efter bålens fem beståndsdelar.

Att en färdigblandad, buteljerad punsch skulle bli en svensk exportvara var inte givet på 1730-talet, men vid tiden för Savoy Cocktail Book var svensk punsch en självklar flaska i välsorterade barer i både London och New York. Boomerang är ett av flera recept i boken som tar den för given utan att förklara vad den är – ett tecken på att den då var betydligt mer spridd utanför Sverige än den är i dag.

Den moderna Boomerangen finns i flera varianter. Vissa barer följer Savoys lika delar, andra lyfter rågen till hälften av drinken. Skillnaden är inte kosmetisk: punschsötman i en tredjedel av glaset gör drinken närmast likörartad, medan en dominerande råg låter arraken bli en krydda i stället för en huvudsmak.