Ihlen’s Special
Akvavit och svensk punsch i lika delar med torr vermouth
Två nordiska spritsorter möts sällan i den klassiska cocktailkanonen, och när de gör det är det nästan alltid i den här drinken. Ihlen’s Special sätter norsk eller dansk akvavit mot svensk punsch och binder ihop dem med torr vermouth i lika delar. Kummin och fänkål från akvaviten möter arrakens melass och jästa frukt, och vermouthen håller ihop de två med sin örtighet. Resultatet är torrare än man väntar sig av en drink där en tredjedel är likör.
- Tid
- 4 min
- Svårighet
- Enkel
- Styrka
- ca 23%
- Glas
- Coupe
Ingredienser
1 drink- Akvavit norsk linjeakvavit eller en kumminbetonad dansk 3 cl
- Svensk punsch 3 cl
- Torr vermouth nyöppnad 3 cl
- Is till rörglaset
- Apelsin Garnering 1 zest
- Metod
- Rörs
- Glas
- Coupe
- Garnering
- En apelsinzest, inte citron. Akvavitens kummin och fänkål har en sötaktig, nästan brödig ton som citronskal skär rakt igenom, medan apelsinoljan lägger sig i samma register och binder ihop kryddan med punschens melass. Zesten vrids över ytan så att oljan hamnar där doften möter näsan, och läggs sedan i glaset för att fortsätta verka.
- Serverad volym
- ca 11 cl
- Standardglas
- ca 1,6
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Kyl ett coupeglas ordentligt – drinken serveras utan is och tappar annars kylan snabbt.
Mät lika delar akvavit, svensk punsch och torr vermouth i ett rörglas.
Fyll med isbitar och rör i ungefär trettio sekunder. Punschen behöver längre tid än en vanlig martini för att blanda sig.
Sila ned i det kalla glaset.
Vrid en apelsinzest över ytan och lägg den i drinken.
Tips
- Välj akvavit efter vad du vill ha fram. En fatlagrad linjeakvavit möter punschen mjukt, medan en klar, kumminskarp dansk gör drinken betydligt mer kantig.
- Lika delar är en utgångspunkt, inte en lag. Är punschen mycket söt fungerar 3 cl akvavit, 2,5 cl punsch och 3,5 cl vermouth bättre.
- Rör längre än till en martini. Tre trögflytande ingredienser i samma glas behöver både kyla och några extra centiliter smältvatten för att bli en dryck.
- Servera i ett litet glas. Nio centiliter före spädning blir dryga elva i glaset, och drinken ska drickas medan den är iskall.
Vanliga misstag
- Att använda snaps kryddad med dill eller andra örter. Dillakvavit drar åt gräs och gör punschens melass beskt i stället för varm.
- Att shaka. Både punsch och akvavit blir grumliga av shakning, och drinken tappar den blanka ytan som en rörd, klar drink ska ha.
- Att ta gammal torr vermouth. Den är den enda ingrediensen som håller emot sötman, och en oxiderad flaska gör drinken tung och platt.
- Att öka akvaviten för att den är basspriten. Över fyra centiliter tar kumminen över hela drinken och punschen reduceras till bara socker.
Smakprofil
- Sötma
- 2/5
- Syra
- 1/5
- Beska
- 2/5
- Fyllighet
- 3/5
- Krydda
- 4/5
kumminarrakfänkålmalörtsörtapelsinskal
Glaset
Coupe, cirka 18 cl. Grund skål på fot. Lättare att bära utan spill än ett martiniglas och betydligt vackrare.
Garnering: En apelsinzest, inte citron. Akvavitens kummin och fänkål har en sötaktig, nästan brödig ton som citronskal skär rakt igenom, medan apelsinoljan lägger sig i samma register och binder ihop kryddan med punschens melass. Zesten vrids över ytan så att oljan hamnar där doften möter näsan, och läggs sedan i glaset för att fortsätta verka.
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
Norge · mellankrigstiden
Ihlen’s Special uppges vara norsk och uppkallad efter släkten Ihlen, ett välkänt namn i norskt näringsliv och offentligt liv kring sekelskiftet 1900. Vilken medlem av familjen drinken hedrar, och varför, står inte i de källor som återger receptet. Ingen bartender är namngiven som upphovsman. Drinken förekommer i mellankrigstidens brittiska och amerikanska cocktailböcker, och den perioden är den tidigaste beläggning som brukar anges, men något dokumenterat första tryck går inte att peka ut med säkerhet.
Att en norsk drink innehåller svensk punsch är mindre överraskande än det låter. Punschen var under 1800-talet och långt in på 1900-talet en nordisk sällskapsdryck snarare än en enbart svensk, och den fanns i handeln i både Norge och Danmark. Akvaviten är däremot mer lokal i sin karaktär: norsk linjeakvavit lagras på sherryfat och har enligt traditionen fraktats över ekvatorn, vilket ger den en rundare och mer fatpräglad ton än de flesta danska och svenska sorterna.
Kombinationen är begriplig i smakväg. Akvavitens kummin och fänkål är samma sorts varma fröaktiga krydda som återfinns i arraken via jäsningen, och punschens sötma tar udden av snapsens skarphet. Vermouthen tillför både syra och beska och gör att drinken inte tippar över i det söta, trots att en tredjedel av glaset är likör.
Drinken har fått förnyad uppmärksamhet i takt med att nordisk sprit blivit intressant på barer utanför Norden under 2000-talet. Den har därmed gått från fotnot i gamla receptsamlingar till en av de drinkar som faktiskt beställs när en bar vill visa vad akvavit kan göra i annat än ett snapsglas.
Vanliga frågor om Ihlen’s Special
Vem var Ihlen?
Drinken uppges vara uppkallad efter den norska släkten Ihlen, men vilken person som avses framgår inte av de källor som återger receptet. Ingen upphovsman är namngiven, och något säkert första tryck går inte att peka ut – mellankrigstiden är den period som brukar anges.
Vilken akvavit passar bäst?
En norsk linjeakvavit, fatlagrad och med kummin i botten, ligger närmast drinkens ursprung och möter punschen mjukast. En klar dansk kumminakvavit fungerar också men ger en skarpare drink. Dillbetonade sorter passar sämre.
Blir drinken inte väldigt söt med en tredjedel likör?
Nej, mindre än man tror. Svensk punsch ligger på runt 25 procent alkohol och är söt, men den torra vermouthen och akvavitens kryddighet drar åt motsatt håll. Slutresultatet hamnar på cirka 23 volymprocent och upplevs som halvtorrt.
Drinkar du också kan gilla