Adonis

Drinken uppges vara uppkallad efter musikalen Adonis, som hade premiär 1884 och blev en av Broadways första riktigt långa succéer med Henry E. Dixey i titelrollen. Kopplingen mellan pjäsen och drinken återges i praktiskt taget alla källor men är inte belagd i något samtida dokument – att döpa drinkar efter dagens teatersuccéer var vanligt i New York vid den tiden, vilket gör förklaringen trolig utan att göra den bevisad.

Vem som blandade den först är okänt. Adonis förekommer i amerikanska barböcker från 1890-talet och förknippas ofta med barerna på Waldorf-Astoria, men hotellet öppnade 1893 och kan därför inte gärna vara upphovsplatsen om drinken redan då bar namnet efter en pjäs från 1884. Motsägelsen är inte utredd, och den som skriver att drinken "skapades på Waldorf" påstår mer än källorna bär.

Källorna är också oense om sherryn. Äldre recept anger ofta bara "sherry", vilket på den tiden lika gärna kunde betyda en sötare oloroso som en torr fino. Dagens standardtolkning är fino eller manzanilla, men amontillado ger en nötigare och mer sammanhållen drink och används av många barer. Båda är försvarbara – valet ändrar drinken mer än något annat du kan göra med receptet.

Adonis hör ihop med Bamboo, som är samma konstruktion med torr vermouth i stället för söt. De två dyker upp i litteraturen ungefär samtidigt och beskrivs ofta som ett par: Adonis den rundare och Bamboo den torrare av dem.