Tropiska Medel

Suffering Bastard

Name: Suffering Bastard
Prep time: 4 min
Total time: 4 min
Yield: 1 drink
Cuisine: Shepheard’s Hotel, Kairo, Egypten
Ingredients: 3 cl gin; 3 cl konjak (ursprungsreceptet uppges ha använt bourbon i brist på konjak); 1,5 cl limejuice (färskpressad); Angostura bitter, 2 streck; 12 cl ginger beer att toppa med (kall, av den heta sorten); Is, isbitar, till brädden; Färsk mynta, 1 kvist; Apelsin, 1 skiva

Gin och konjak under het ingefära och mynta

En lång ingefärsdrink med två basspritar i stället för en: gin och konjak i lika delar, lime, angostura och ginger beer. Kombinationen låter osannolik men fungerar – ginets enbär håller emot ingefäran medan konjaken lägger en fatlagrad rundhet under, och limen hindrar det hela från att bli sirapigt. Den räknas ofta till tikirepertoaren trots att den varken kommer från Stilla havet eller innehåller en droppe rom.

Tid: 4 min
Svårighet: Enkel
Styrka: ca 11%
Glas: Highballglas

Suffering Bastard i highballglas med isbitar, myntakvist och apelsinskiva

Ingredienser

1 drink

Gin 3 cl
Konjak ursprungsreceptet uppges ha använt bourbon i brist på konjak 3 cl
Limejuice färskpressad 1,5 cl
Angostura bitter 2 streck
Ginger beer kall, av den heta sorten toppa ~12 cl
Is isbitar, till brädden
Färsk mynta Garnering 1 kvist
Apelsin Garnering 1 skiva

Metod: Byggs i glaset
Glas: Highballglas
Garnering: Myntakvisten sitter där för näsans skull: ingefära och mynta möts redan innan första klunken och gör drinken märkbart svalare än den smakar. Apelsinskivan är en motvikt åt andra hållet och plockar upp konjakens fruktighet, som annars försvinner under ginger beer. Klappa myntan lätt mot handflatan i stället för att krossa den – krossade blad ger bitterhet från klorofyllet.
Serverad volym: ca 22,4 cl
Standardglas: ca 1,6

Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.

Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.

Så blandar du den

Fyll ett highballglas till brädden med isbitar och låt det stå och kylas medan du mäter upp.
Häll i gin, konjak och färskpressad limejuice direkt i glaset.
Slå två streck angostura ovanpå.
Toppa med kall ginger beer och rör en gång med en barsked, uppifrån och ned, så att spriten lyfts utan att kolsyran slås ur.
Garnera med en myntakvist och en apelsinskiva. Klapp till myntan i handflatan först.

Tips

Håll fast vid lika delar gin och konjak. Skevar du åt gin blir det en ovanligt strävt kryddad Mule, skevar du åt konjak blir det en tung Horse’s Neck – balansen mellan de två är hela drinkens idé.
Ginger beer, inte ginger ale. Drinken har ingen sockerlag och nästan ingen sötma utöver läsken, så en mild ingefärsdricka gör den platt.
Bygg i glaset och rör bara en gång. Skakar du en drink med tolv centiliter ginger beer förlorar du kolsyran, och det är kolsyran som håller upp de sex centilitrarna sprit.
Angosturan slås i sist, ovanpå läsken. Då sjunker den långsamt genom drinken och du får kryddan i näsan innan du får den i munnen.

Vanliga misstag

Att byta ut konjaken mot mer gin. Det är den vanligaste avskrivningen av receptet, och den tar bort exakt det som skiljer Suffering Bastard från alla andra ginger beer-highballs.
För lite is. Sex centiliter sprit i ett glas med tre isbitar blir ljummet innan halva drinken är drucken – glaset ska vara packat till brädden.
Att presentera den som en tikidrink i sin egen historia. Den har varken rom, tropisk frukt eller polynesisk bakgrund; att den hamnade på tikimenyer är efterhandshistoria.
Att servera den i lowball. Utan höjd på glaset finns det inte plats för både is och tolv centiliter ginger beer, och proportionerna kollapsar.

Smakprofil

Sötma: 2/5
Syra: 3/5
Beska: 2/5
Fyllighet: 3/5
Krydda: 4/5

ingefäraenbärmyntalimeekfat

Glaset

Highballglas, cirka 30 cl. Högt och rakt. Rymmer mycket is, vilket är hela poängen: mycket is smälter långsammare än lite.

Garnering: Myntakvisten sitter där för näsans skull: ingefära och mynta möts redan innan första klunken och gör drinken märkbart svalare än den smakar. Apelsinskivan är en motvikt åt andra hållet och plockar upp konjakens fruktighet, som annars försvinner under ginger beer. Klappa myntan lätt mot handflatan i stället för att krossa den – krossade blad ger bitterhet från klorofyllet.

Läs mer om glas och utrustning

Ursprung och historia

Shepheard’s Hotel, Kairo, Egypten · 1942

Historien som alltid följer med drinken är att bartendern Joe Scialom blandade den på Shepheard’s Hotel i Kairo 1942, åt brittiska officerare som kom in bakfulla från ökenkriget kring El Alamein. Namnet ska ha kommit ur hur gästerna beskrev sitt eget tillstånd, och gin och konjak ska ha varit vad som fanns kvar i baren.

Den historien är i allt väsentligt berättad av Scialom själv, i intervjuer långt efter kriget. Något samtida belägg – en meny, en tidningsnotis, ett recept nedskrivet under kriget – har inte lagts fram. Det gör inte berättelsen osann, men den vilar på en enda källa som dessutom hade allt att vinna på den, och bör läsas därefter.

Scialom var en verklig person med en dokumenterad karriär: egyptisk jude, flerspråkig, senare bartender i New York och på Caribe Hilton i Puerto Rico. Att han fanns på Shepheard’s under kriget är väl belagt. Det är kopplingen mellan just den här drinken och just de brittiska officerarna som saknar stöd utanför hans egen utsaga.

Drinken hamnade sedan på tikimenyer i USA, och där började den glida. Vissa versioner har bourbon i stället för konjak, vissa har rom, och en närbesläktad drink kallas Dying Bastard respektive Dead Bastard beroende på hur många spritsorter som staplats. Att en Kairodrink utan rom räknas som tiki säger mer om hur elastisk den genren var än om drinkens ursprung.

Varianter

Dying Bastard

Samma drink med mörk rom tillagd utöver gin och konjak. Tyngre och sötare, och gränsen mot en verklig tikidrink passeras just här.
Bourbonversionen

Byt konjaken mot bourbon. Vissa källor hävdar att det var så drinken faktiskt blandades i Kairo, eftersom konjak var svår att få tag på under kriget. Sötare och mer vaniljtonad.
Moscow Mule

Vill du ha ingefäran och limen utan de två basspritarnas dragkamp: vodka, lime och ginger beer i kopparmugg.

Gör den alkoholfri

Alkoholfri Suffering Bastard

Byt ginen mot ett alkoholfritt enbärsdestillat och konjaken mot kall starkt bryggt svart te, som ger den strävhet och fatton konjaken bidrog med. Angosturan får utgå eller ersättas av ett par droppar mörk balsamvinäger.

3 cl alkoholfri gin
3 cl svart te (starkt bryggt och nedkylt)
1,5 cl limejuice
12 cl ginger beer att toppa med

Finns i

Vanliga frågor om Suffering Bastard

Varför både gin och konjak i samma drink?

Det är receptets kännetecken. Ginets enbär står emot ingefäran medan konjaken lägger en fatlagrad, fruktig botten under. Tar man bort den ena blir drinken en vanlig ginger beer-highball, och då finns det ingen anledning att välja just den här.

Är historien om Kairo 1942 sann?

Den kommer från bartendern Joe Scialom själv, berättad långt i efterhand. Att han arbetade på Shepheard’s Hotel under kriget är belagt, men kopplingen mellan drinken och de brittiska officerarna vid El Alamein saknar samtida källor. Behandla den som en berättelse, inte som ett fastställt faktum.

Är Suffering Bastard en tikidrink?

Inte till ursprunget. Den har varken rom eller tropisk frukt och kommer från Nordafrika, inte från Stilla havet. Den togs in på amerikanska tikimenyer efter kriget och räknas därför i dag ofta till genren.