Rosita
Pepprig agave mot bitter Campari och två vermouther
Rosita byter ut ginen mot tequila blanco och delar vermouthen i två – hälften söt, hälften torr. Bytet gör mer än att flytta drinken till agave: tequilans pepprighet och jordiga växtton möter Camparins beska rakt av, utan enbärens blommighet som mellanled. Den torra vermouthen drar samtidigt ned sötman så att drinken landar torrare och mer örtig än sin italienska förlaga, och tequilan får ta större plats i receptet än ginen brukar få.
- Tid
- 4 min
- Svårighet
- Enkel
- Styrka
- ca 24%
- Glas
- Lowballglas
Ingredienser
1 drink- Tequila blanco 100 % agave 4,5 cl
- Campari 1,5 cl
- Röd vermouth 1,5 cl
- Torr vermouth 1,5 cl
- Angostura bitter 2 streck
- Is till brädden
- Apelsin Garnering 1 zest
- Metod
- Rörs
- Glas
- Lowballglas
- Garnering
- En bred apelsinzest. Apelsinoljan lägger ett sötdoftande lager över drinken som mildrar det första intrycket av tequila och Campari tillsammans, vilket annars kan bli hårt. En limezest fungerar också och drar drinken tydligare åt agavehållet, men tappar den brygga mellan bitter och sprit som apelsinen ger.
- Serverad volym
- ca 11 cl
- Standardglas
- ca 1,7
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Kyl ett lowballglas och fyll det med is, gärna en enda stor isbit.
Häll tequila, Campari, röd vermouth, torr vermouth och två streck Angostura i ett rörglas med is.
Rör i ungefär trettio sekunder. Drinken består av bara sprit och vin och behöver hela den utspädning som röret ger.
Sila ned i det isfyllda glaset.
Vrid en apelsinzest med skalsidan mot drinken så att oljorna landar på ytan, och lägg i skalet.
Tips
- Använd tequila blanco, inte reposado. Fatlagringen lägger vanilj och ek över drinken och suddar ut den pepprigt växtiga tonen som är hela poängen med att byta ut ginen.
- De två vermouthen ska vara lika stora. Drar du åt det söta hållet blir Rosita en tyngre Negroni med tequila i, drar du åt det torra tappar den kroppen och Camparin står naken.
- Angosturan är inte dekoration. Två streck knyter ihop agaven med bitterheten; utan dem hamnar tequilan och Camparin i var sitt hörn av glaset.
- Rör längre än du skulle göra med en Negroni. Tequilan är rikligare tilltagen och drinken behöver utspädningen för att inte bli skarp.
Vanliga misstag
- Att ta en blandad tequila i stället för 100 % agave. Sockerröret i en mixto ger en söt, nästan syntetisk ton som blir mycket tydlig när det inte finns citrus som döljer den.
- Att öka Camparin till 3 cl som i en Negroni. Tequilan har inte ginens blommighet att möta beskan med, och drinken blir strävt medicinsk.
- Att shaka. Rosita innehåller ingen juice, och shakning ger både grumlighet och en tunn iskristallig konsistens som klär agaven dåligt.
- Gammal vermouth. Två öppnade vermouthflaskor betyder dubbel risk, och en oxiderad torr vermouth märks särskilt väl här eftersom den står för drinkens torra kant.
Smakprofil
- Sötma
- 2/5
- Syra
- 1/5
- Beska
- 4/5
- Fyllighet
- 3/5
- Krydda
- 3/5
agavevitpepparblodgrapefruktmalörtapelsinskal
Glaset
Lowballglas, cirka 25 cl. Lågt och tjockt, även kallat old fashioned-glas eller tumbler. Byggt för en stor isbit och kort dryck.
Garnering: En bred apelsinzest. Apelsinoljan lägger ett sötdoftande lager över drinken som mildrar det första intrycket av tequila och Campari tillsammans, vilket annars kan bli hårt. En limezest fungerar också och drar drinken tydligare åt agavehållet, men tappar den brygga mellan bitter och sprit som apelsinen ger.
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
USA · 1970-talet, spridd från 1991
Rosita saknar känd upphovsman. Den äldsta kända förekomsten i tryck är Mr. Boston Official Bartender's Guide under 1970-talet, där den står som ett recept bland hundratals andra utan not om varifrån den kommer. Vem som satte ihop den, och var, är inte belagt.
Genombrottet kom först långt senare. Gary Regan tog med drinken i The Bartender's Bible 1991 och har sedan dess återkommit till den i skrift, och det är den vägen så gott som alla dagens recept går. Utan Regans intresse hade Rosita med all sannolikhet blivit kvar som en rad i en gammal receptbok.
Proportionerna skiljer sig mellan källorna. Mr. Boston-versionen är svagare på tequila och serveras över is, medan senare recept ofta ger tequilan tre delar mot en och en halv av var vermouth. Vissa bartendrar silar drinken upp i coupe i stället för över is. Ingen version har status av original, eftersom det inte finns något original att jämföra med.
Namnet betyder "liten ros" på spanska och antas syfta på färgen, som är blekare och brunare än Negronins rubinröda ton – Camparin är utspädd av två vermouther och en stor mängd blank tequila. Någon dokumenterad namnförklaring finns inte.
Vanliga frågor om Rosita
Vad är en Rosita?
En rörd agavedrink med tequila blanco, Campari samt både röd och torr vermouth, avslutad med Angostura och apelsinzest. Den ligger nära Negronin i uppbyggnad men är torrare, pepprigare och har mer bas i förhållande till bittern.
Vem har hittat på Rosita?
Det är inte känt. Drinken finns i Mr. Boston Official Bartender's Guide från 1970-talet utan angiven upphovsman, och blev spridd först när Gary Regan tog med den i The Bartender's Bible 1991.
Varför två sorters vermouth?
Den röda ger sötma och kropp, den torra drar tillbaka sötman och lämnar örtighet. Tillsammans ger de en torrare ram än enbart röd vermouth, vilket behövs eftersom tequilan saknar ginens blommiga sötma.
Drinkar du också kan gilla