Queen’s Park Swizzle
Myntakall romdrink med ett lager bitter på toppen
Queen’s Park Swizzle ser ut som en mojito som gått i en annan riktning, och det är ungefär vad den är. Mörk rom, lime, socker och mynta piskas ned i krossis med en swizzlepinne tills glaset blir vitt av frost, och därefter läggs sex streck angostura på ytan. Bittern blandar sig inte utan flyter kvar som ett mörkt lager, så att varje klunk börjar med kryddighet och slutar i mynta och melass. Trader Vic kallade den den behagligaste formen av bedövning som fanns.
- Tid
- 7 min
- Svårighet
- Medel
- Styrka
- ca 20%
- Glas
- Highballglas
Ingredienser
1 drink- Mörk rom demerara- eller jamaicarom 6 cl
- Limejuice färskpressad 2,5 cl
- Sockerlag 2 cl
- Färsk mynta 8–10 blad
- Angostura bitter 6 streck, ovanpå
- Is krossad, till brädden
- Färsk mynta Garnering 1 kvist
- Metod
- Byggs i glaset
- Glas
- Highballglas
- Garnering
- En stor myntakvist och lagret av angostura
- Serverad volym
- ca 12,1 cl
- Standardglas
- ca 1,6
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Lägg myntabladen i botten av ett highballglas och tryck till dem lätt med en muddlare. Bladen ska skadas nätt och jämnt, inte mosas.
Häll i limejuice och sockerlag och rör runt så att bladen badar i vätskan.
Fyll glaset till hälften med krossis och häll på rommen.
Swizzla: för ned pinnen till botten och rulla den mellan handflatorna medan du drar den upp och ned, i tio till femton sekunder. Glaset ska bli vitt av frost på utsidan.
Toppa upp med mer krossis till en kupa över kanten – isen sjunker alltid ihop under swizzlingen.
Slå sex streck angostura över isen så att de ligger kvar som ett mörkt lager, och sätt en myntakvist i toppen. Servera med sugrör.
Tips
- Krossis är ett krav, inte en preferens. Swizzlingen bygger på att småisen kyler och späder snabbt – med isbitar blir drinken varm och outspädd hur länge du än rör.
- Har du ingen swizzlepinne fungerar en barsked eller en gaffel med långt skaft, men rulla den mellan handflatorna på samma sätt. Effekten är frost på glaset; når du inte dit är du inte klar.
- Sex streck angostura låter som ett skrivfel men är receptet. Hälls den ovanpå isen stannar den kvar där, och du får bittern i näsan snarare än i drinken.
- Muddla myntan varsamt och bara en gång. I ett glas som ska piskas i femton sekunder mals bladen ändå sönder om de var trasiga från början, och då blir drinken beskt grön.
Vanliga misstag
- Att skaka drinken i stället för att swizzla. Angosturan blandas då in i hela drinken, myntan mals sönder och den karakteristiska skiktningen uteblir helt.
- Att hoppa över påfyllningen av is. Isen sjunker markant under swizzlingen, och ett glas som ser fullt ut innan blir halvtomt efter.
- Ljus rom. Drinken är byggd för att en tung, melassrik rom ska möta angosturans kryddighet, och med ljus rom blir mitten helt tom.
- För mycket sockerlag ovanpå limen. Två centiliter är avvägt mot 2,5 cl lime och mot att smältvattnet kommer snabbt – mer och drinken blir sirapig innan den hinner spädas.
Smakprofil
- Sötma
- 3/5
- Syra
- 3/5
- Beska
- 2/5
- Fyllighet
- 3/5
- Krydda
- 3/5
myntalimemelassnejlikakanel
Glaset
Highballglas, cirka 30 cl. Högt och rakt. Rymmer mycket is, vilket är hela poängen: mycket is smälter långsammare än lite.
Garnering: En stor myntakvist och lagret av angostura
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
Queen’s Park Hotel, Port of Spain, Trinidad · tidigt 1900-tal
Drinken uppges ha uppstått på Queen’s Park Hotel i Port of Spain på Trinidad, ett hotell som revs på 1970-talet. Någon samtida källa som knyter drinken till ett år eller en bartender finns inte, och tillskrivningen vilar främst på att den fanns på hotellets meny och att amerikanska resenärer tog den med sig hem. Formen med lime, socker, mynta och angostura hade dessutom funnits i Karibien långt tidigare under namnet swizzle.
Att just angostura hamnade överst är inte en slump: bittern tillverkas på Trinidad sedan 1875, dit företaget flyttade från Venezuela. En drink som använder sex streck angostura i stället för ett eller två är en lokal drink i ordets fulla bemärkelse.
Swizzling är tekniken som gett drinkfamiljen namn. Redskapet som används i Karibien är bois lélé, en pinne skuren av en ung gren från trädet Quararibea turbinata, med fem eller sex utstickande grenar i en krans längst ned. Den rullas mellan handflatorna och piskar samtidigt som den blandar, vilket ger en snabbare nedkylning än rörning och en luftigare struktur.
Trader Vic Bergeron skrev om drinken i sina barböcker och beskrev den ungefär som den mest behagliga bedövning som stod att få, vilket bidrog till att den överlevde utanför Trinidad. I dag är den ett stående inslag i tikibarernas repertoar trots att den varken innehåller fruktjuice eller flera romsorter.
Vanliga frågor om Queen’s Park Swizzle
Vad är en swizzlepinne och behöver man en?
Bois lélé är en karibisk pinne med en krans av grenar längst ned, som rullas mellan handflatorna. En barsked eller en långskaftad gaffel går att använda i stället – det avgörande är att du rullar den och att glaset blir frostigt på utsidan.
Varför så mycket angostura?
Sex streck är receptet och inte ett misstag. Bittern hälls ovanpå isen och blandar sig inte in, utan ligger kvar som ett kryddigt lager som du möter först i varje klunk. Angostura tillverkas dessutom på Trinidad, där drinken hör hemma.
Vad är skillnaden mot en Mojito?
Ingredienserna liknar varandra, men Mojito görs med ljus rom och toppas med sodavatten, medan Queen’s Park Swizzle görs med mörk rom, piskas ned i krossis och avslutas med ett lager angostura. Swizzeln är kortare, starkare och mer kryddig.
Drinkar du också kan gilla