3 min
enkel
ca 22%
Klassiker IBA-klassiker Mycket stark
Dry Martini
Iskall, knivskarp och naken
Två ingredienser, ingen citrus, inget socker och ingenting att gömma sig bakom. En Dry Martini är i praktiken kyld gin med en aning vin i, och just därför avslöjar den allt: gin som stått framme, vermouth som oxiderat, ett glas som inte är kallt nog. Gör du den rätt är det den mest exakta drink som finns.
- Tid
- 4 min
- Svårighet
- Medel
- Styrka
- ca 30%
- Glas
- Martiniglas
Ingredienser
1 drink- Gin 6 cl
- Torr vermouth nyöppnad, förvarad i kyl 1 cl
- Is till mixerglaset
- Citron Garnering 1 zest
- Oliv i stället för zesten, om du vill ha en salt martini Garnering Valfri 1 st
- Metod
- Rörs
- Glas
- Martiniglas
- Garnering
- Citronzest, eller en oliv om du föredrar det
- Serverad volym
- ca 8,5 cl
- Standardglas
- ca 1,7
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Ställ martiniglaset i frysen minst en kvart innan. Det här steget går inte att hoppa över.
Fyll ett mixerglas till tre fjärdedelar med isbitar.
Häll i gin och torr vermouth.
Rör med en barsked i trettio till fyrtiofem sekunder, tills mixerglaset är iskallt utvändigt.
Sila ned i det frysta martiniglaset.
Vrid en citronzest med skalsidan mot drinken så att oljorna landar på ytan, dra zesten runt kanten och lägg i den – eller byt mot en oliv om du hellre vill ha en salt martini.
Tips
- Förvara vermouthen i kylen och köp den minsta flaskan som finns. Öppnad vermouth är matt efter en månad, och i en Martini märks det direkt eftersom det inte finns något annat i glaset.
- Frys glaset, inte ginen. Ett rumstempererat glas värmer drinken flera grader på de sekunder det tar att sila ned den.
- Bestäm förhållandet efter ginen. En kraftig, enbärstung gin tål 6:1; en mildare gin blir intetsägande om vermouthen är för blyg – prova 4:1.
- Ett streck apelsinbitter är historiskt korrekt och gör drinken mer öppen i doften. Många av de tidiga recepten hade bitter, och det försvann först på 1900-talet.
Vanliga misstag
- Att shaka den. Shakning ger luftbubblor, iskristaller och en grumlig drink som förlorar sin sidenkonsistens inom en minut.
- Vermouth som stått i barskåpet i ett halvår. Den är oxiderad och smakar surt sherryaktigt – i en Martini har smaken ingenstans att ta vägen.
- Ett ljummet glas. Drinken saknar is efter silningen och värms upp av sig själv; utan ett fryst glas är den ljummen redan efter tredje klunken.
- Att röra i tio sekunder. Utspädningen är inte ett misstag utan en ingrediens – drinken behöver runt 20 procent vatten för att bli rund i stället för brännande.
Smakprofil
- Sötma
- 0/5
- Syra
- 1/5
- Beska
- 2/5
- Fyllighet
- 3/5
- Krydda
- 3/5
enbärcitronskalörtervitt vin
Glaset
Martiniglas, cirka 18 cl. Konisk skål på hög fot. Foten finns för att handen inte ska värma drinken.
Garnering: Citronzest, eller en oliv om du föredrar det
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
USA, sannolikt New York eller San Francisco · 1880-talet, i tryck 1888
Ingen vet vem som gjorde den första Martinin, och de tre vanligaste förklaringarna är alla svaga. Den ena säger att drinken kommer från Martinez i Kalifornien under guldruschen, den andra att den är uppkallad efter vermouthmärket Martini & Rossi, den tredje att en bartender vid namn Martini di Arma di Taggia på Knickerbocker Hotel i New York skapade den kring 1911. Den sista är säkert för sen: recept fanns i tryck långt dessförinnan.
Det som går att belägga är släktskapet med Martinez – gin, söt vermouth, maraschino och bitter – som finns i tryckta amerikanska barböcker från 1880-talet. Ett recept på "Martini" står i Harry Johnsons New and Improved Bartender’s Manual 1888, och det är sött, inte torrt. Vägen från den söta 1880-talsdrinken till dagens torra version gick över tre decennier och ett byte från Old Tom-gin och söt vermouth till London dry och torr vermouth.
Förhållandet har krympt stadigt. 1900-talets tidiga recept ligger kring 2:1 gin till vermouth. På 1950-talet blev extremt torra martinis en statusmarkör, och citaten om att bara viska ordet vermouth över glaset härstammar från den perioden. Pendeln har sedan svängt tillbaka: de flesta bartenders i dag lägger sig mellan 5:1 och 3:1, eftersom vermouthen faktiskt bidrar med den frukt och örtighet som gör drinken till en drink och inte bara kall gin.
Att den skulle skakas är för övrigt en filmsak. James Bonds "shaken, not stirred" i Ian Flemings böcker gäller dessutom en Vesper – gin, vodka och Lillet – och inte en Dry Martini.
Vanliga frågor om Dry Martini
Ska en Martini shakas eller röras?
Röras. Drinken består bara av sprit och vin, och shakning ger luftbubblor och iskristaller som gör den grumlig och tunn. "Shaken, not stirred" gäller dessutom en Vesper i Ian Flemings böcker, inte en Dry Martini.
Hur mycket vermouth ska det vara i en Dry Martini?
IBA anger 6 cl gin till 1 cl torr vermouth, alltså 6:1. Vill du ha en rundare drink går du mot 4:1, och en riktigt torr martini ligger på 10:1 eller mer. Viktigare än förhållandet är att vermouthen är färsk.
Citronzest eller oliv i en Martini?
Citronzest är IBA:s förstahandsval och lyfter ginens citrus- och enbärstoner. Oliven gör drinken salt och matigare. Båda är korrekta – välj zest till en blommig gin och oliv till en kraftig London dry.
