Karsk

Karsk är i första hand ett trønderskt ord. Det används i Trøndelag i Norge och har följt med över fjällen till Jämtland och Härjedalen, landskap som länge haft tätare förbindelser västerut än söderut. Ordet karsk finns också som adjektiv i både norska och svenska med betydelsen kry, rask eller vid gott mod. Att drycken skulle ha fått sitt namn av adjektivet är en rimlig och ofta upprepad förklaring, men den är inte belagd, och det omvända sambandet går lika bra att argumentera för.

Mätregeln är det som mest skiljer karsken från andra namn på samma sak. En enkrona läggs i botten på koppen, kaffet hälls på tills myntet inte längre går att se, och därefter brännvin tills det åter skymtar. Berättelserna nämner olika mynt – ett silvermynt i de äldre versionerna, en enkrona i de nyare – men principen är densamma: kaffet gömmer myntet och spriten hämtar tillbaka det.

Regeln fungerar dåligt som mått, och det är värt att säga rakt ut. Hur mycket brännvin som krävs för att myntet ska bli synligt igen beror på hur djup kaffepelaren är och hur mörkt kaffet är. I en vid, grund kopp försvinner myntet sent och kommer tillbaka tidigt, och resultatet blir en mild dryck. I ett högt, smalt glas är förhållandet det omvända, och samma procedur kan ge nästan lika delar kaffe och sprit. Två personer som följer regeln till punkt och pricka kan alltså sitta med drycker som skiljer sig åt med flera tiotal procent i styrka.

Proportionen i receptet ovan är den som brukar anges i modern tappning och ligger på ungefär tre delar kaffe mot en del brännvin. Sockerbiten hör till karsken på ett annat sätt än till kasken – i de trønderska beskrivningarna är den regel snarare än undantag, och den läggs i botten så att den hinner lösas upp innan spriten kommer i.