Harvey Wallbanger
Apelsinjuice och vodka med ett gyllene lager vanilj överst
Harvey Wallbanger är en Screwdriver med en sked Galliano hälld sist, och skillnaden är större än den låter. Örtlikörens vanilj och anis lägger sig överst och möter näsan före apelsinjuicen, vilket gör att drinken luktar bakverk och smakar juice. Den var 1970-talets mest marknadsförda cocktail och sålde ensam in en italiensk örtlikör på den amerikanska marknaden.
- Tid
- 4 min
- Svårighet
- Enkel
- Styrka
- ca 11%
- Glas
- Highballglas
Ingredienser
1 drink- Vodka 4,5 cl
- Apelsinjuice kall, gärna nypressad 12 cl
- Galliano hälls sist, flyter ovanpå 1,5 cl
- Is till brädden
- Apelsin Garnering 1 skiva
- Cocktailbär Garnering 1 st
- Metod
- Byggs i glaset
- Glas
- Highballglas
- Garnering
- Apelsinskiva och ett cocktailbär
- Serverad volym
- ca 20,7 cl
- Standardglas
- ca 1,5
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Fyll ett highballglas till brädden med isbitar och låt det stå en halv minut så att glaset hinner bli kallt.
Häll i vodkan och fyll på med kall apelsinjuice till ungefär två centimeter under kanten.
Rör om ett varv med barsked så att vodkan fördelar sig i juicen.
Häll Gallianon långsamt över baksidan av barskeden så att den lägger sig som ett gyllene lager överst.
Garnera med en apelsinskiva och ett cocktailbär. Servera med sugrör och låt den som dricker röra ned likören själv.
Tips
- Häll Gallianon över baksidan av en sked. Likören är tyngre än den ser ut att vara och blandar sig direkt om du häller den rakt ned i juicen.
- Använd nypressad apelsinjuice om du kan. Galliano har både vanilj och anis, och koncentratjuicens sötma gör att de två drunknar i sockersmak.
- Servera med sugrör men rör inte om innan servering. Poängen är att första klunken smakar likör och de följande alltmer juice.
- Håll måttet på 1,5 cl. Mer Galliano gör drinken parfymerad och lakritsig, mindre försvinner helt bakom apelsinen.
Vanliga misstag
- Att shaka drinken. Då blandas Gallianon in i juicen, skiktet försvinner och det enda som återstår är en Screwdriver med lite anissmak.
- Att hälla Gallianon först. Den hamnar då i botten under juicen, och örtlikören syns varken i glaset eller i doften.
- För lite is. Ett glas med halvfull is blir ljummet inom några minuter, och drinken bygger på att apelsinjuicen är iskall.
- Att ersätta Galliano med annan vaniljlikör. Anisen och örterna är det som skiljer drinken från en Screwdriver med vaniljsirap.
Smakprofil
- Sötma
- 3/5
- Syra
- 3/5
- Beska
- 1/5
- Fyllighet
- 2/5
- Krydda
- 2/5
apelsinvaniljanissockerkaka
Glaset
Highballglas, cirka 30 cl. Högt och rakt. Rymmer mycket is, vilket är hela poängen: mycket is smälter långsammare än lite.
Garnering: Apelsinskiva och ett cocktailbär
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
Kalifornien, USA · 1950-talet eller 1969, beroende på källa
Den berättelse som följt drinken sedan 1970-talet handlar om en surfare i Manhattan Beach som ska ha förlorat en tävling, druckit för många Screwdrivers med Galliano i och gått in i väggarna på vägen ut. Bartendern Donato "Duke" Antone brukar utpekas som upphovsman, med årtalet 1952. Ingen samtida källa stöder historien, och cocktailhistoriker som gått igenom Antones meritlista har inte hittat något belägg alls för att drinken existerade före slutet av 1960-talet.
Den version som håller för granskning är betydligt mindre romantisk. Galliano importerades till USA av McKesson Imports, vars marknadschef George Bednar drev en storskalig kampanj kring 1969–1970 för att få amerikanska barer att beställa in flaskan. Namnet, den tecknade sandalklädda maskoten och surfaranekdoten hör alla till den kampanjen. Harvey var med andra ord troligen en reklamfigur innan han var en person.
Kampanjen fungerade oväntat bra. Galliano gick från obskyr italiensk örtlikör till en av de mest importerade spritsorterna i USA under mitten av 1970-talet, nästan uteslutande på den här drinkens rygg. Den höga flaskan blev en fast del av barinredningen, och när modet vände på 1980-talet blev drinken lika snabbt en symbol för allt man ville lämna bakom sig.
I dag är den mest intressant som exempel på att en cocktail kan bli klassiker på marknadsföring i stället för på hantverk. Receptet är alltjämt bra: den lilla mängden Galliano gör verklig skillnad mot en vanlig Screwdriver, oavsett vem som kom på att hälla den överst.
Vanliga frågor om Harvey Wallbanger
Vad är skillnaden mot en Screwdriver?
Bara Gallianon. En Screwdriver är vodka och apelsinjuice; Harvey Wallbanger är samma drink med 1,5 cl Galliano hälld överst. Örtlikörens vanilj och anis möter näsan först och ändrar hela upplevelsen trots den lilla mängden.
Går det att byta ut Galliano?
Inte utan att drinken blir något annat. Vaniljlikör ger sötman men saknar anisen och örterna, och vaniljsirap ger varken alkohol eller djup. Har du ingen Galliano är det ärligare att göra en Screwdriver.
Fanns surfaren Harvey?
Troligen inte. Historien om surfaren som gick in i väggarna dyker upp först i Gallianoimportörens marknadsföring omkring 1970, och ingen samtida källa bekräftar vare sig personen eller att drinken fanns på 1950-talet.
Drinkar du också kan gilla