Bijou
Örtig och söt gindrink i tre lika delar
Bijou betyder juvel på franska, och namnet syftar på färgerna: ginen är diamanten, den gröna chartreusen smaragden och den röda vermouten rubinen. I glaset blir de tillsammans bärnstensbruna, men smakerna håller sig isär – chartreusens hundratals örter ligger överst, vermoutens vaniljsöta beska under, och ginens enbär håller ihop det hela. Det är en av de mest örtdrivna klassikerna som finns, och en drink som kräver att du gillar chartreuse.
- Tid
- 4 min
- Svårighet
- Enkel
- Styrka
- ca 30%
- Glas
- Coupe
Ingredienser
1 drink- Gin 3 cl
- Grön Chartreuse 3 cl
- Röd vermouth 3 cl
- Apelsinbitter 1 streck
- Is till rörglaset
- Citron Garnering 1 zest
- Oliv Garnering 1 st
- Metod
- Rörs
- Glas
- Coupe
- Garnering
- Citronzest och en oliv
- Serverad volym
- ca 11 cl
- Standardglas
- ca 2,2
Styrkan är beräknad ur ingrediensernas alkoholhalt plus det smältvatten metoden ger, och är därför ett riktvärde. Ett svenskt standardglas motsvarar 12 gram ren alkohol.
Saknar du något? Markera vad du har hemma så visar vi vad du kan blanda i stället.
Så blandar du den
Ställ en coupe i frysen eller fyll den med isvatten medan du mäter upp.
Häll gin, grön chartreuse och röd vermouth i ett rörglas och tillsätt ett streck apelsinbitter.
Fyll rörglaset med isbitar och rör i tjugo till trettio sekunder, tills utsidan är kall och immig.
Sila ned i den kylda coupen.
Vrid en citronzest över ytan så att oljan lägger sig på drinken, och lägg i den tillsammans med en oliv.
Tips
- Rör, aldrig shaka. Drinken innehåller ingen juice och inget ägg – en shake gör den bara grumlig och tunn.
- Chartreusen är dyr och stark, men gå inte ned i mängd. Med 1,5 cl försvinner den bakom vermouten och drinken blir en söt Martinez utan riktning.
- Använd en färsk flaska vermouth ur kylskåpet. Chartreusens örter döljer inte en oxiderad vermouth, de förstärker den unkna tonen.
- Oliven är ingen dekoration. Saltet i den skär genom sötman och gör att drinken går att dricka längre än ett par klunkar.
Vanliga misstag
- Att använda gul chartreuse i tron att skillnaden är liten. Den gula är sötare och mildare och ger då en helt annan drink – då är du i praktiken på väg mot en Alaska.
- För lång rörning. Nio centiliter starka ingredienser tål ungefär 25 sekunder; blir det en minut har du en ljummen och urvattnad drink.
- Att hoppa över apelsinbittern. Ett enda streck är det som binder ihop chartreusen och vermouten, och utan det faller de isär i två smaker.
- Att servera drinken i ett rumstempererat glas. Bijou är helt utan syra, och blir den ljummen framträder sötman omedelbart.
Smakprofil
- Sötma
- 3/5
- Syra
- 0/5
- Beska
- 3/5
- Fyllighet
- 4/5
- Krydda
- 4/5
örteranisenbärhonungvermut
Glaset
Coupe, cirka 18 cl. Grund skål på fot. Lättare att bära utan spill än ett martiniglas och betydligt vackrare.
Garnering: Citronzest och en oliv
Läs mer om glas och utrustningUrsprung och historia
USA · kring sekelskiftet 1900
Bijou finns i Harry Johnsons New and Improved Bartenders' Manual, i den upplaga som brukar dateras till 1900. Johnson anges genomgående som upphovsman, men han skrev sällan ut vad han själv hade hittat på och vad han bara nedtecknade, så tillskrivningen är rimlig snarare än bevisad.
Namnet förklaras i drinklitteraturen med de tre färgerna: klar gin, grön chartreuse och röd vermouth som diamant, smaragd och rubin. Förklaringen återkommer i så gott som varje modern källa, men den finns inte i Johnsons egen text – den tycks vara en senare tolkning som råkar stämma väl med drinkens innehåll.
Johnsons proportioner var inte de jämna tredjedelar som används i dag. I manualen är vermouten den största delen, ginen näst största och chartreusen minst. Under 1900-talet drev drinken mot lika delar, troligen av samma skäl som Negroni och Last Word: en drink i tredjedelar är lätt att komma ihåg och svår att slarva bort.
Garneringen varierar mellan källorna. Johnson anger både citronzest och något i glaset; en del recept har cocktailbär, andra oliv. Oliven fungerar bäst mot chartreusens sötma och är det vanligaste valet på bar i dag.
Vanliga frågor om Bijou
Varför heter drinken Bijou?
Bijou är franska för juvel. Förklaringen som återges i modern drinklitteratur är att de tre ingredienserna motsvarar diamant, smaragd och rubin. Den förklaringen står dock inte i Harry Johnsons ursprungliga text.
Kan jag byta grön chartreuse mot något annat?
Inte utan att göra om drinken. Gul chartreuse ger en mildare version, och andra gula örtlikörer som Génépi ligger närmast i karaktär. Ingen av dem har den gröna chartreusens styrka och örtbredd.
Ska Bijou ha oliv eller cocktailbär?
Båda förekommer i källorna. Oliven är vanligast på bar i dag eftersom saltet balanserar sötman, medan cocktailbäret drar drinken ytterligare åt det söta hållet.
Drinkar du också kan gilla