Bermuda Rum Swizzle

Drinken förknippas med Swizzle Inn i Bailey’s Bay i Hamilton Parish, ett värdshus som öppnade 1932 och som gjort sin slogan – gå in och swizzla, ragla ut igen – till en av öns mest tryckta souvenirer. Att stället har spridit drinken är obestritt. Att det uppfann den är svårare att belägga: swizzlar av romtyp fanns i Karibien långt före 1932, och Bermuda ligger dessutom inte i Karibien utan i Atlanten, drygt tusen kilometer norr om regionen där tekniken har sitt ursprung.

Det finns ingen auktoriserad version. Swizzle Inn själva har ändrat sitt recept över tid, och de recept som cirkulerar skiljer sig åt på flera punkter: vissa använder enbart svart rom, andra hälften gyllene, och falernum saknas helt i ungefär lika många varianter som det finns med. Det enda alla är eniga om är kombinationen romsprit, citrus, en fruktjuice och angostura – och att den ska swizzlas.

Gosling’s Black Seal, som tillverkats på Bermuda sedan 1800-talet, är den rom som oftast anges. Samma flaska är obligatorisk i öns andra kända drink, Dark ’n’ Stormy, vars namn Gosling’s har varumärkesskyddat. Rum Swizzle är däremot ingens varumärke, vilket är en del av förklaringen till att den finns i så många utföranden.

Att drinken traditionellt görs i kanna hör ihop med hur den dricks. Den är sällskapsdryck snarare än barhantverk, blandas i literstora satser och hälls upp vid bordet, och det är också därför skummet blivit dess kännetecken: en kanna med tio glas i sig hinner skumma på ett sätt som ett enskilt glas sällan gör.