Beachcomber

Drinken bär namnet på den bar som startade hela tikigenren. Ernest Raymond Beaumont Gantt öppnade Don the Beachcomber i Hollywood kort efter att förbudstiden upphävts 1933, byggde interiören av drivved och fisknät från sina resor, och blev till slut så förknippad med rollfiguren att han lät byta sitt namn i folkbokföringen till Donn Beach.

Om Gantt själv blandade den första Beachcomber är däremot inte klarlagt. En drink under det namnet dyker upp i flera sammanhang under 1930- och 1940-talen, och det finns inget entydigt belägg för att den kom från hans bar snarare än att den döptes efter den. Källorna är oense, och receptet varierar: vissa versioner har sockerlag utöver likörerna, andra byter maraschino mot en skvätt absint.

Receptets släktskap pekar dock inte mot Stilla havet utan mot Kuba. Att lägga maraschino i en Daiquiri var havannapraxis långt före tiki – samma grepp finns i Hemingway Daiquiri, och båda är sockerfria eller nästan sockerfria sourer där likören gör sockrets jobb. Beachcomber är på den punkten mer kubansk än polynesisk.

Att drinken ändå räknas till tikirepertoaren beror mest på namnet och på att den serverades i den miljön. Den saknar de tre eller fyra romsorterna, de tropiska juicerna och den utstuderade garneringen som annars kännetecknar genren, och den är därför också en av de få tikidrinkar som går att blanda med ett normalt utrustat hemmabarskåp.