Alkoholfri Sangria

Att blanda vin med vatten, frukt och kryddor är äldre än varje dokumenterat recept och förekom i hela Medelhavsområdet långt före den spanska sangrian. Det engelska ordet sangaree är i tryck under 1700-talet och betecknar då just vin med socker och muskot, ofta i Västindien. Det spanska namnet kommer av sangre, blod, och syftar på färgen. Exakt när drinken blev en fast spansk företeelse med eget namn går inte att slå fast, men källorna pekar mot 1800-talet.

Genombrottet utanför Spanien brukar dateras till världsutställningen i New York 1964, där sangria serverades i den spanska paviljongen och blev en av utställningens mest omtalade drycker. Det är förmodligen därifrån bilden av sangria som en stor, söt fruktkanna kommer. I Spanien är den ofta betydligt torrare och enklare: vin, frukt, lite socker och något att spä med.

Den alkoholfria versionen bygger på en insikt om vad som faktiskt går förlorat. Rödvinets alkohol bidrar inte med särskilt mycket smak, men den ger drinken viskositet och en torr eftersmak, och tillsammans med tanninerna är det den som förhindrar att drycken känns som saft. Alkoholfritt rödvin är avalkoholiserat vin och har kvar en del av tanninerna, men det tappar nästan alltid kropp i processen och lämnas dessutom ofta med restsocker.

Mörk osötad druvjuice är därför det viktigaste tillskottet i den alkoholfria kannan. Den har både färg, syra och den lätta strävhet som skalen ger, och den gör drinken tyngre i munnen utan att göra den sötare på samma sätt som mer fruktsaft skulle göra.