Alkoholfri Spritz

Ordet spritz kommer troligen från tyskans spritzen, att stänka. Under den österrikiska tiden i norra Italien på 1800-talet uppges soldater och tjänstemän ha spätt de lokala vinerna med vatten för att komma ned i styrka. Om det verkligen gick till så är svårt att belägga i källorna, men förklaringen är den som italienska barmanualer själva ger, och den stämmer med hur drinken fortfarande byggs: vin, något bittert och något med bubblor.

Den moderna spritzen med bitterlikör i stället för bara vin och vatten hör hemma i Veneto, och 3-2-1-formeln – tre delar mousserande, två delar bitter, en del soda – spreds på allvar först under 2000-talet, när Campari drev den som marknadsföring för Aperol. Att formeln känns urgammal är en effekt av hur väl kampanjen fungerade.

Den alkoholfria vägen in i samma drink kom långt tidigare och från annat håll. Crodino lanserades i Piemonte omkring mitten av 1960-talet och Sanbitter ungefär samtidigt av San Pellegrino, båda som bittra alkoholfria aperitifer i småflaskor. De var aldrig tänkta som mocktails utan som en egen dryck för dem som ändå satt med vid aperitivon, och det är just därför de fungerar så bra: de är byggda för att smaka något ensamma.

I dag är alkoholfri spritz standard i Italien på ett sätt den ännu inte är i Sverige. En Crodino serveras över is i vinglas, ibland med en skvätt tonic eller soda, och betraktas inte som en ersättning för något annat utan som det man beställer före maten när man inte ska dricka.