Shirley Temple

Drinken är uppkallad efter barnstjärnan Shirley Temple, som var världens mest inkomstbringande filmskådespelare vid sju års ålder. Idén var enkel: hon kunde inte gå på restaurang och beställa en cocktail, så någon blandade något rött och festligt åt henne. Vem den någon var går inte att avgöra. Tre etablissemang har gjort anspråk på drinken – restaurangen Chasen’s i Beverly Hills, Brown Derby i Hollywood och Royal Hawaiian Hotel i Honolulu – och ingen av dem har lagt fram några belägg utöver personalens minnesbilder.

Det märkliga med historien är huvudpersonens hållning. Shirley Temple Black, som hon hette efter giftermålet och som senare blev USA:s ambassadör i Ghana och Tjeckoslovakien, förnekade i intervjuer att hon hade något med drinken att göra och sa rakt ut att hon tyckte den var för söt och att hon inte tyckte om att bli serverad den. Att hon hade rätt om sötman är svårt att bestrida: originalet är läsk med sirap i.

Hon accepterade aldrig heller att namnet användes kommersiellt. Under 1980-talet gick hon till domstol mot ett företag som ville sälja en flaskvariant med hennes namn på etiketten, med argumentet att namnet var hennes och inte en produkt. Att drinken ändå överlevt i snart nittio år säger något om hur få bra alkoholfria alternativ som fanns – i decennier var det här vad barn och nyktra erbjöds på restaurang.

I dag finns bättre alkoholfria drinkar, men Shirley Temple har blivit en institution och en barndomsmarkör. Den tål dessutom att förbättras: en centiliter färsk lime och en grenadin på riktigt granatäpple gör den till en fullt respektabel drink i stället för en söt läskblandning.