Vodka Tonic

Vodka Tonic har inget dokumenterat ursprung, och det är egentligen väntat. Drinken är en direkt avläggare av Gin & Tonic och uppstod troligen på flera håll samtidigt när vodka blev allmänt tillgängligt i väst under 1950- och 1960-talen. Den som vill datera den får nöja sig med att konstatera att den finns med i barlitteraturen från och med den perioden.

Tonicvattnet är däremot väl dokumenterat. Kinin, utvunnet ur bark från kinaträdet, användes mot malaria och blandades med socker och kolsyrat vatten för att gå att svälja. Brittiska kolonialtjänstemän i Indien tillsatte gin, och kombinationen levde vidare långt efter att kininet ersatts av effektivare läkemedel. Dagens tonic innehåller så lite kinin att det bara är en smaksättning.

Att vodkan tog gins plats hänger ihop med samma efterkrigstida vodkavåg som gav Moscow Mule och Vodka Martini. Argumentet var att vodkan inte lade sig i vägen för blandaren, och för den som tycker att enbär är för mycket är det fortfarande drinkens främsta försvar.

Eftersom spriten är neutral är valet av tonic det enda egentliga beslutet du fattar. Skillnaden mellan en torr indisk tonic och en söt standardtonic är större i den här drinken än i någon annan – i en Gin & Tonic konkurrerar botanikerna om uppmärksamheten, här finns inget som konkurrerar.